Resa Lanta - Bangkok

Nu sitter man vid tagstationen i Bangkok. Jag har tagit farval av Sylva, Mia och Allas ett par dagar for att antligen fa traffa min sambo Per. De har lovat att de bara ska gora trakiga saker nu nar jag ar borta och en fest ar inbokad till den 28 klockan 19 pa Bomp Bar. Skamt osido jag vet att de kommer ha det underbart och fara runt pa motorcyklar, saknar det men man kan ju inte vara overallt.

Jag begav mig tidigt i gar morse. Bussen som skulle hamta mig klockan 9 dok upp 5 over 10 och man blir ganska nervos i det laget nar man har bokat en tagbiljett och hade velat ata lunch i Trang. Ja, ja jag hade ju packat ner nagra salta kex och Rocklets (goda eller hur Ellenor) sa jag skulle inte do av svalt. Chafforen korde som om han stulit bilen sa jag han fram 5 min innan taget skulle ga. Min mobil hade sa klart slutat fungera kvallen innan sa att fa tag pa Per var att foroka hitta en telefonkiosk. Detta hans inte med utan den hjalpsamme konduktoren lovade att hjalpa mig pa forsta stationen. Tagen var fina och gott om plats till att sitta i, jag hade dessutom tur att ingen datt mitt emot sa jag kunde slanga upp benen. Nagon ac var det inte tal om utan alla rutorna var nere sa att bade solen och vinden kom in. Harligt och en extra chans till att forbattra solbrannan. Taget kan ha gatt i max 50km/timme och bara ca 2 km fran Trang stannade taget. Alla for fram till fonsterna och det vi befarade var sant. Taget hade klippt en bil. Det fanns ingen direkt omtanke om att inte visa upp allt som hade hant utan taget rullade tillbaka sa att alla kunde beskada. Jag sag en aldre dam som grat hysteriskt, en motorcykel som var kvaddad och en totalkvaddad bil. Efter 15 min rullade taget vidare igen och alla utom jag stod och tittade i fonstret igen. Vad ar det med manniskor egentligen, nyfikna eller blodslystna?

Vid nasta station visade konduktoren mig till en telefonkiosk, han lovade att saga till mig nar det var dags och jag fick ringt hem till Per om bara for en liten stund. Sa mycket man vill saga och sa lite tid. Jag fick middag och frukost pa taget, inte alls det jag hade bestallt utan nagot som inte gick att identlifiera var det hade varit. Jag smakade pa allt men det ska sagas att det inte var sa mycket som jag at. Klockan 8 byggdes taget om till sovvagnar pa ett ganska smart satt och efter ett staende toabesok i gungning och tandborstning var det sangdags. Jag sov som en stock tills frukosten serverades klockan 4.

Nu har jag bokat in mig och Per pa ett riktigt lyxhotell i Bangkok, 2 natter innan vi drar ivag till kusten. Per onskade pool och det blev det nagaonstans vid Siam square.

Onskar nu alla en riktigt god jul.

Mopedåkning runt ön

Ja då var det dags för mig att lära mig köra motorcykel. Det ska tillägas att jag knappt kört moped innan men tyckte nu att det var dags efter nästan två månader på ön. I fredags direkt efter jobbet drog Katrine med mig in till Saladan för att hyra och övningsköra. Marie hängde också på vilket var bra och vi körde lite på en öde väg för att testa. Jag hyrde bara en automatare för ju mindre som kunde distrahera desto bättre. Det gick mycket bra, höll på att köra in i Katrine en gång när vi nästan stod stilla, körde en gång mot stopp och över samma gupp två gånger men annars gick det prima. Jag körde själv bort mot longbeach för att komma in i det och det kändes helt fantastiskt och som en stor frihet att ta sig runt på egen hand. Dagen efter var vi uppe med tuppen eller iallafall om man rättar sig efter Skalman och åkte ner mot Miamibeach. Mia satt bak på moppen och tro det eller ej körde jag nog säkrare med någon bak, det är precis som om man skärper till sig när man även ansvarar för någon annan. Vi ställde oss vid ett hotell och gick sista biten ner. Så här långt ner hade vi inte varit innan men det var jättefint. Vi tog en varsin juice och la oss på beachen. Därefter begav vi oss upp till en batikaffär innan vi satte oss på viewpoint och åt lunch. Härlig utsikt ner mot östra sidan och mycket god mat. Vi suttade vidare men det var väldigt brant så våra medresenärer fick gå en bit innan vi körde vidare till Mangroveträsken. Nu var det Mia som körde och jag fick sitta bak. Det gick galant som om hon aldrig gjort något annat.

Här, i träsket fanns det gott om krabbor och ödlor. Vi avslutade vår moppedag på ett tyskt caf'e med jättesmariga kakor. Riktigt härlig dag. På kvällen gick vi ut för att äta. Det var alkoholförbud fredag och lördag på grund av valet men det verkade inte alla ta fasta på. Stackars resturangägaren fick sköta hela resturangen själv men efter ett tag förstod vi inte varför han hade någon personal överhuvudtaget. Han skötte det utmärkt själv. Jättetrevlig man som dessutom hade en valp som bara var 2 veckor. Ursöt.

På söndagen var vi uppe med samma tupp och körde ner till Oldtown för att ta båten över till Ko Bubu. Flera med mig trodde att det var den ön som bara låg 1km från piren men tji fick vi. Detta var ingen direkt höjdar båttur fast ändå. Vågorna sköljde över båten, vi blev dyngsura och det gungade ordentligt. Våra två styrmän garvade mest åt oss och tänkte säkert dumma feranger men det var en minnesvärd tur. Väl på Ko Bubu sken solen och det var helt klart värt det. Det var bara vi där, fina stränder och klarblått vatten. Vi stannade där i ett par timmar. Badade, solade, tittade på strandfynd, fotade ödlor mm. Här ute fanns det också boende för mellan 60+120kr natten per bungalow och planerna smiddes på hemvägen att kunna åka hit igen. När det började blåsa upp tog vi båten tillbaka men då gled vi in på vågorna. Vi letade upp en härlig resturang vid namn Mango bar där vi kunde få jättegoda sallader och där det även här fanns mysiga rum innan vi bagav oss hemåt och lämnade tillbaka moppen. Helt klart värt varenda krona och vi hade en toppenhelg allihopa. Tack Katrine för hjälpen och tålamodet med oss.

Lucia på stranden

Alla barnens tränande gav verkligen utdelning. Vi samlades igår klockan 7 och hade ett fantastiskt luciatåg utmed havet på standen. Alla sjöng och var jätteduktiga. En jättehärlig tjej i förskolan sjöng jättehögt och ibland inte så rätt och rätt var det var skrek hon och pratade med sin mamma. Men är man tre år så är man. Mycket folk samlades och barnen var mycket nöjda.

Nu är det fredag och det öser ner regn, vet inte om vi kommer hem..... Vi ska ut och köra moped hela helgen runt om på ön så det ska bli mycket trevligt. Detta blir sista helgen innan jag får träffa Per så jag hoppas att tiden går fort.

Pinang

Hela eftermiddagen spenderade vi ute på stan. Vi gick i gränderna och tittade på alla oika typer av hantverk. Bildelsverkstäderna var många och fulla med skrot, en kille satt och tillverkade träpersienner, någon svärvade en stor metallmutter, en tant tillverkade kokosmjölk och en liten späd dam hanterade stora isblock för att tillverka isbitar. Vi hittade en dam som kokade hemmalavat te som skulle koka i 6 timmar. Detta var kanske inte det godaste tet men det var hälsosamt. Vi forstatte vår hälsosamma stil och gick in på massage och därefter blev det sushi. Framåt kväll gick vi in på ett stort köpcentrum där allt var jättebilligt. Snygga skor för 40kr, skinnväskor 60kr mm mm. Vi sprang runt som galningar på alla de 7 våningarna. Vi tyckte det var synd att vi redan hade shoppat alla julklapparna och när varuhuset stängde klockan 10 på kvällen var vi ganska slut.

Dagen efter sov vi länge och gick och åt frukost hos vår indier, det är inte var dag man äter full måltid till frukost. vi gick inom en en fsk och fjäderfä marknad och bevittnade hanteringen av fåglar. Ush och pi, Mia vände ganska snabbt och jag tvingade mig kvar en stund i studiesyfte och tog lite bilder. Om vi säger så så dröjer det ett tag innan det blir kyckling igen.....Vi hade bokat resan till Hat Yai och tro det eller ej fick vi våra visum precis innan vi begav oss. Vi kunde pusta ut och målet med resan var fullbordat. Vi åkte 5 timmar på buss och det var skönt att denna gången dela upp resan. Innan gränsen uppenbarade sig en taxfree shop där vi kunde köpa vin. Väl i Hat Yai var det dags för än en gång att leta hotell. Vi blev avsläppta i centrum och gick in på först ett lyxigt hotell, det var billigt men vi bestämde oss för att kolla runt lite till. Rakt över gatan fanns Num Huat Guest House som vi ycket varmt kan rekommendera. Inte det fräschaste men varmvatten, ac och trevlig personal. Kvinnan som arbetade där hade dessutom varit bosatt i Örebro under några månaders tid. Världen är bra liten.

Vi gick ut klockan 20 och han med lite shopping innan vi satte oss på en jätehärlig pub med livemusik. Thaikillarna som spelade var jätteduktiga och kunde bra engelska. Det var lite äldre musik som var enkel att digga med i. När de spelade I´ll be right here waiting for you var det svårt att hålla tårarna borta och jag saknade Per mer än vanligt. Som tur var blev det West Virginia efter det och Mia och jag funderade på om vi skulle gå och bjuda pp nån men konstaterade att alla såg exakt likadana ut utom en jättelusig kille i keps som mest satt och sov. Mias kommentar stämde i allafall när hon yttrade " De har ju iallafall tänder" men vi blev sittande.

Vi lämnade Hat Yai igår lördag, en bra stad konstaterade vi dit vi troligtvis kommer att göra fler besök. Hemresan var dock allt annat än en hit. 7 timmars bussresa ihoptryckta på ett och ett halvt plastsäte i gassande sol utan fungerande AC. Värmeutslag i rumpan säger jag bara. När vi kommer till färjeläget har två av tre båtar gått sönder så kön är kilometerlång. Efter över en timme i kö med flera timmar framför oss tog vi våra väskor och traskade iväg och gick på färjan istället. Väl på färjan hittade vi några fransmän med flakbil som vi kunde lifta med resterande båtfärder och bilfärd.

Resan var helt underbar, många upplevelser, många intryck men hur underbart som helst att komma hem till Lanta Bee Garden, Sylva, nystädat rum och katten Allas.

Malaysia

Ja da sitter man i Malaysia pa Banana Guesthaus tillsammans med en massa backpackers som alla ar har for at fornya sin thaivisum. Valdigt trevligt och manniskor fran hela varlden.

Vi begav oss i onsdags pa konungens fodelsedag och skumpade runt pa en buss i over 13 timmar. Det ar lustigt med thaialnd och tid. Har man bokat en buss klockan 8 kan den komma mellan klockan 7 och 10 sa det ar bara till att halla ut och vanta eller stiga upp nar bussgubben knackar pa dorren. Denna gang var han bara 45 min forsenad sa det var bara tilltt le och se glad ut, vi hade ju denna dag till detta. Vi insag att var vilopaus och lunch i Trang fick strykas. I Trang vilket var en valdigt thailandsk stad han vi anda lite grann trots allt. Vi gic och at en kall lunch som skulle varit varm i ett gatukok kanske inte sa smart med tanke pa den langa bussturen framfor oss men det gick het okej.

Vi kopte ocksa en stock med bananer for att bara kopa 6 var det inte tal om. Nar vi kollat vilken tuktuk vi skulle kopa om vi fick en massa pengar over och nar jag varit pa toa 2 ganger ( jag vet att Per tror att jag inbillar mig) sa satte vi oss pa bussen men tron om att nasta stop var Pinang. Vi stanad sedan i Hat Yai dar vi skulle fordriva tva timmar och det

var inga problem, det uppenbarade sig en Robinson affar medjattemycket roligt och billigt att shoppa. Vi snalade med tanken pa att vi inte hade klart for oss vad Malaysiaresan skulle kosta men vi hade atanke att kanske tillbringa en shoppingdag har pa tillbakvagen.

Resan gick vidare mot Pinang med vaskan fullproppad med sotsaker och efter inte allt for manga kakor madde vi illa och var valdigtoroliga i magen. Vi koim fram till tullen och jag borjade oroa mig for minpackning. Vi hade ju stallt ifran oss vara vaskor i tva timmar i Hat Yai och vem visste vad nagon hade stoppat dem. Ja fick fram min vaska och kollade igenom den noga, kanske lite alltfor nojig men dodsstraff ar ju trots allt dodsstraff. Nar ja var pa vag in i bilen sag jag en kille som slangde in en vanlig sportvaska pa vara platser, min tanke var att dar sitter ju vi ha far satta sig nan annanstans. Darfor slangde jag bak vaskan en rad. Nar sedan alla hade satt sig insag jag att killen med vaskan faktiskt inte var med sa jag sa visa till busschaffisen och de andra i bussen tyckte liksom ja att vi skulle lata vaskan vara och lamna den innan tullen. Precis da efter vi hade tjafsat ett tag dyker killen upp, betalar 500Bath till chafforen och satter sig intill oss pa bussen. Mystiskt. Vi gar allaav i passkontrollen, jag valdigt avslappnad nu da jag faktiskt kollat min vaska. Valdigt trevliga tullkillar som genomsoker vara vaskor och drar till och med pa smilbanden och skamtar lite. Nar vi sedan satter oss pa bussen ar vi en man kort. Gissa vem? Vi vantar i nastanen timme pa att han ska dyka upp varefter chafforen meddelar att han far stanna har.

Resan gar vidare mot Pinang, nu ar vagarna mycket battre, husen finare och det ar mer rent overallt. Vi sover, laser, tittar ut och efter nagra timmar infinner sig trasmaken. Jag kanner att bussarna inte ar gjorda for oss och inte heller for langresor, ibland ar det tur att vara lite pygme. Jag ar glad over attmin sambo inte ar med da han ar over 1,90 och jag inser att mitt forslag till mina foraldrar att ta bussen till Pinang nog far strykas, jag far istallet kolla upp flygmojligheterna. Nar Pinang antligen narmar sig inser vi att on ar mer befolkad an vi har trott. Harbor over en miljon manniskor i en stad med skyskapor och hoghus och det finns flertalet golfbanor och valdigt fina strander. Helt enkelt ett mycket bra resmal. Vi anlander till guesthuset som var rekommenderat till oss och inser att de billigaste rummen var slut och far darfor ta ett dyrare eller leta efter ett annat hotell. Efter en liten runda och en diskussion enas vi om att ta in pa det forsta stallet dar det trots llt fanns varmvatten. Det kan lata lojligt men det ar nagott som man saknar efter en manads tid.

Vi gar ut och ater klockan ar nastan 9 pa kvallen och vi hittar en fantastisk indier langre ner pa gatan. Han serverar oss olika indian set. Jag far mitt serverat pa Bananblad direkt pa bordet och kryddningen ar fantastisk. den haltjocka indiern som ager stallet ar mycket glad for att ha oss dar och vill visa oss allt han gor och kan. Trevligt verkligen. Vi avsluat kvallen med ett par Tiger ol och kryper ner i var gemensamma dubbelsang klockan halv 2.

Dagen efter inleder vi dagen med den efterlangtade varmduschen innan vi mots av en riktig kalldusch. Vi ska lamna in vara visapapper och den manliga damen i receptionen skakar pa huvudet och sager att hon behover vara orginal. Vi sager som det ar att de ar hos advokaten och att advokatengav oss dessa papperna. Irritationen stiger fran var sida och vi blir bittra bada tva. Kan advokaten i Thailand ha sa fel eller har vi fatt fel uppgifter. Hon tar pappena anda tillsammans med advokatens nummer och vi hoppas pa det basta.

Vi gar till ett stort kopcentrum och koper oss lite nudelsoppa till frukost. Humoret borjar tina och vi gar efter en litenrunda i ett stangt kopcentrum tillbaka till hotellet for att byta till ett billigare rum. Darefter tar vi en cykeltaxi untfor att titta pa stan. En aldre man cyklar runt med oss som kan bara nagra fa uttryck pa engelska, o my god, old, do not worry be happy....... Han visar oss i alla fall en moske dar vi far ga in. Jag blir ombed att ta pa mig en sloja och en stor rock sa det gor jag, Mia far daremot ga in som hon ar och sedan ar vi tillsammans med alla dessa man. Valdigt intressant och larorikt. Vi blir darefter visade till en rik kinesisk familjs hem i borjan av 1900 talet med en san lyx som man inte kan fatta. Mycket byggmaterial som var fraktat fran Irland och sakert 100 hela en meters glasvaser med massa krussiduller fran England, jag vet inte hur manga halva.

Maste avsluta men berattelsen fortsatter och bilder kommer.

Julklappsinköp

Ja, jag var inte lika tidigt på det som Madde som köpte alla sina klappar i våras men nu har jag iallafall köpt mina klappar som ska skickas hem. Det var roligt att köpa utan att behöva stressa i julruschen och inte en enda jullåt spelades i affärerna. Mia var nära att köpa alla sina julklappar på stranden när hon låg och solade. Hon kom dock fram till att hon skulle designa alla sina egna smycken med snäckor (den jag har sett såg dock mest ut som ett hawaiihalsband).

Vi har fått nytt besök av Silva, en väninna till Mia som är ute och reser runt. Mycket trevlig dam med mycket spännande att berätta.

Veckan som kommer bli tuff. Vi ska jobba i två dagar innan det bär av till Malaysia och Penang. Vi åker för att förlänga våra visum men vi ska passa på att se något annat också. Lite synd är det dock för vi missar kungens födelsedag som ska firas på onsdag då han fyller 80år.

Advent

Nu har Mia och jag skaffat varsin stake men inte sören blir det roligare för det. Till och med veken veknar så vi har blivit tvungna till att kyla av oss i hettan.

Julpyntet är igång på våra balkonger. Vi har nu köpt varsin ljusstake som vi har dekorerat med sand och snäckor och till helgen ska det investeras i ljusslingor så att vi känner lite julstämning. Vi har också investerat i en frigolitlåda med is som vi ska ha till kylskåp, det börjar bli riktigt hemtrevligt.

I skolan sjunger vi luciasånger om dagarna. Nog ska det bli jul här också.

Loi Kratong och Phiphi

Ytterliggare en händelserik helg. I fredags direkt efter jobbet åkte vi till longbeach för att kolla in boende till mig och mina vänner över jul och nyår. Jag gick runt en lång stund men allt var uppbokat innan jag hittade dessa helt okej bungalows för 240kr/st/natt vilket jag tyckte var bra med tanke på att det bara är 30 meter till stranden. Vid longbeach hittade vi också Taverna, en resturang som sålde revbensspjäll, fish and chips och allt möjligt annat i gigantiska portioner. Thaimaten är god men efter en månads tid var det gått med något helt annat. Vi åt och gamsade i oss och tänkte för mig själv att jag måste tipsa Far om detta när han kommer hit. När vi åkte hem satte vi oss på vår egen lilla hotellpub innan vi gick bort till Melrose Place för att fråga om ett telefonnummer. Detta innebar att vi istället för att gå hem och lägga oss tog en tuktuk till longbeach och lyssnade på tysk teckno en bit in på natten. Trevligt men en dj som inte fattade att vi ville lyssna på annat än tysk teckno, kanske ett teckan på att vissa av oss började bli lite gamla.

På lördagen var det en lång stranddag, kanske alltför lång med tanke på den röda färgen som både jag och Mia drog på oss. Jättehärlig dag i strålande sol, en riktig slappedag som vi väl hade förtjänat enligt oss själva. På kvällen var det dags för Loi Kratong. En högtid som firas då fullmånen drar flodvattnet så högt upp som möjligt. Alla skickar då iväg kratonger (små tillverkade båtar av bananblad) med sina synder ut på havet. Detta blev jättefint och det skickades även upp massvis med rislampor. Vi firade detta här på Klong dao.

Idag åkte jag och Mia ut till Phiphi. Mia skulle träffa några vänner och jag skulle leta boende över nyår. Båten ut kändes jättehälig. Vi låg uppe på däck och halvsov. Det blåste en del men det var ingen fara. Till och med jag tyckte det var lugnt. När man såg phiphi kom en härlig känsla upp i magen och det kändes mycket bra att komma tillbaka till ön. Den första timmen drog jag med mig Mia och letade boende. Jag hade ett favorithotell jag ville kolla in först uppe i backen och det var en bit dit. Med tanke på att det var nästan 2 år sedan jag var på Phiphi sist så var det lite svårt att hitta till en början. Det var mycket upp och ner och dramför allt upp. Jag drog runt på stackars Mia in och ut fram och tillbaka i nästan 35 gradig värme. På vägen till longbeach gav Mia upp när vi skulle in i skogen. Hennes djurfobi satte stop och jag som hennes personliga tränare idag fick traska vidare själv. Jag vände också ganska snart och vi tog ett välbehövligt bad i en jättefin liten bukt med blått vatten. Efter detta träffade Mia sina vänner och jag fortsatte att leta boende. Allt, verkligen allt var helt fullt. Jag kollade runt på säkert 10 olika hotell, vi ville ha lite lyxigare över nyår men allt var slut. Jag gick efter ett tag och atte mig på ett turistoffice precis vid piren och sa hjälp. Han försökte också under drygt 45 minuter. Till sist verkade som om vi hittade ett fint hotell på andra sidan ön. Jag ville kolla rummen så att de var fina så vi traskade dit. 25 min i 35gradig värme är inte roligt. När vi kom fram var där givetvis inga rum utan han försökte dra med mig upp till view point för att kolla däruppe. Då höll jag på att få solsting och vi gick tillbaka igen. Jag fick efter mycket om och men tips om två andra hotell på andra sidan så jag pinnade iväg till dem. Det ena hotellet hade ett rum och det andra var i så dåligt skick så det ville jag inte ha. Iväg till longbeach och kollade där men där var det också fullt. Fick sedan springa till färjan då jag insåg att jag inte hade fått någon mat i magen.

Boende på phiphi ska bokas i tid. Provar nu istället med internetbokning för att se om det fungerar. Alla rummen var ju uthyrda till resebyråar så man kanske kan få napp där. Värt att testa, har redan skickat iväg en bokning.

Första videon

Här kommer min första film som Per har hjälpt mig att klippa ihop. Jag får inte rätt på videouppspelningen i moviemakern så jag har tyvärr inte kunnat klippa själv. Det är lite svårt att klippa när man bara hör ljudet. Väl mött eller som på tv: Känsliga tittare varnas....

Tempelbesök

Nu har vi varit på utflykt med skolan och detta var en stor upplevelse. Vi åkte buss dit alla barnen från förskolan upp till åk 9. När vi kom fram gick alla barnen in på tempelområdet och satte sig tyst och lyssnade på en högt uppsatt munk. Munken kunde ingen engelska utan vi fick översätta i två led. Trots detta satt alla tysta och lyssnade på den lilla utegården med fötterna riktade bort från Buddha i nästan 20minuter. Därefter reste sig alla och gick lugnt och stilla bort till en samlingssal där vi fick lära oss en del saker om alla de fina målningarna som fanns på väggarna. Här inne satt vi stilla länge och lyssnade. Alla barnen fick också sitta tysta och meditera under 5 minuter och alla barnen från de allra minsta till de största klarade detta. Detta var en mycket häftig upplevelse. Därefter bad munken en lyckobön till oss och vi fick gå in i templet.

En lite tidig julkortsbild

Igår söndag var det dags för marknad och trots pencillinkur får ju inte detta missas. Thailändarna tyckte nog vi var knäppa i den 40gradiga hettan men vad gör man inte för att kunna investera i en hängmatta att ha på altanen. Vi hittade denna fina julkortsbild som vi tänkte skulle lysa upp där hemma.

Ordvitsar

Ja, engelskan blir ju som den blir i det här landet. Vår man som äger bungalowsen på skolan blir ofta en person som måste fixa vissa praktiska saker till oss som inte alltid fungerar till exempel strömmen, internet, lampor och toaletter. Varje gång det är något som inte fungerar tar han sig för huvudet och säger på sin lite lustiga engelska I´ve got headshake. Detta ska jag helt klart ta med mig tillbaka.

En kille som heter Dam kör ofta oss i Tuktuk. Han är jättetrevlig och kan förhållandevis bra engelska. En morgon när Mia skulle åka hade hon frågat honom " Are you dam? Detta kan ju misstolkas av oss som kan engelska men han log och såg glad ut och sa Yes, yes.

Vi har också kommit på ett ganska fyndigt (om vi får säga det själva) namn till vår huskatt. Han är inte så dum som man kan tro utan är ng väldigt tacksam att våra hotellägare är buddister. Det innebär ju för hans del att han kan gå och snylta av offergåvorna och på så vis hålla sig i form. Vi har då övertygats om att han nog känner Buddah väldigt väl och har nu blivit döpt till Budds eftersom kattnamn måste innehålla s.

Sjuk

Ja så har man varit sjuk också. I fredags när vi gick hem var det inte mycket med mig. Jag orkade knappt gå och Mia fick bära alla sakerna. Jag hade feber och ont i bihålorna så jag misstänkte bihåleinflammation. Jag har ju gått och dragit på något sedan i september som jag inte riktigt har blivit av med. Jag kom hem och mådde riktigt dåligt, orkade inte göra något utan la mig i sängen direkt. Det är ingen hit att vara sjuk i denna värmen, hemma hade man ju lagt sig med ett stort täcke och tagit en kopp te. Jag kände mig liten. På lördagen mådde jag ännu sämre och tog en madrass och la mig ute på altanen. Mia var lite magdålig så hon låg på altanen intill. Det var inte mycket med någon av oss. Jag försökte ringa min mamma för att få någon som tyckte synd om mig men insåg att hon var i Stockholm. Jag klädde på mig och tog en tuktuk in till apoteket, Mia vågade inte följa med utan var i behov av avståndet 10meter till en toa så lite halvyr begav jag mig iväg. Det är bra med apoteket här nere man pekar bara där man har ont och sedan får man en massa dunderpiller. Jag fick med mig pencillin hem samt tabletter för bihålorna och lite vanliga huvudvärkstabletter. Ett flertal timmar senare och efter ett melodikryss med Astrid Lindgren låtar kände jag mig genast lite bättre. Även Mia hade pignat till och mådde prima.

Ananaspaj och ny fotografering

Ja, så var det dags för ytterliggare fotografering för våra fyra kort var inte tillräckligt utan den thailändska myndigheten ville ha 10 kort på oss alla. Men det är väl klart att alla vill ha bilder på oss, vem vill inte det? Vi hoppades på att våra bilder låg kvar i datorn men icke. One, two och three fick ta nya. Vi orkade inte med att han skulle fotoshoppa oss allt för mycket så vi bytade skjortor mitt i affären. Vit skjorta på, vit skjorta av. Ändå var han tvungen att ändra hudfärg på oss så att vi inte såg för ojämna ut i huden.

Vi hade hemkunskap för första gången i tisdags och det var en upplevelse. Uppgiften för dagen var att göra ananaspaj med vaniljsås. Vi startade kvart över 9 och var klara klockan 12. Det var ett stort projekt med mycket improvisation. Vem har tillexempel kokat vaniljsås i en wokpanna, på gasspis och försökt moderera smaken med vaniljessens eller köpt smöret en vecka innan utan att ha tillgång till kylskåp? Vi hade skoj allihopa trots 45 gradig värme, en värmekoloss till gasugn, och ett par trevliga thaikaféägare som gjorde allt för att vara oss behjälpliga men som inte förstod vad vi sa. Nästa vecka ska bli minst lika spännande och alla som var och åt pajen var mycket nöjda.

Ikväll ska jag och Mia ta emot våra första gäster och det ser vi mycket fram emot, denna gången är det en barndomsvän till Mia som kommer. Jag flyttar in till Mia och det andra paret får sova inne i mitt rum. Mia har enkelsängar så det kändes bättre. Alltid roligt med gäster och lite nya människor.

Vardag

Ja varje gång man skriver skriver man ju om saker som händer men det är kanske någon som vill veta hur våra vardagar ser ut. Jag går upp runt 6.30 för att ta mig en promenad eller springa ut med stranden (det sistnämda mer sällan) då är det inte så varmt och det är bara jag och några munkar ute. Stranden där vi bor är ca 1,5km lång. Bredden beror väldigt mycket på tidvattnet ca 75 meters skillnad och även skräpmängden är olika beroende av detta. På stranden finns det en massa genomskinliga små krabbor som irrar runt och en hel del lösspringande hundar. När jag kommer hem från min runda tar jag en kalldusch då vi inte har varmvatten och träffar sedan Mia för en gemensam frukost ute på våra altaner där vi har pyntat och kommer att pynta mer och mer.... Frukosten består under veckorna av sötad havregrynsgröt som vi bara rör ut i kokande vatten och till detta har vi soyamjölk. Då vi inte har kylskåp är det väldigt mycket som vi får utesluta men tro det eller ej så är det ganska gott. Mia var väldigt tveksam till en början. Till frukosten dricker vi också sötat te med mjölk som vi köper färdigt i påsar. Frukosten förvarar vi i en varsin försluten plastlåda för att slippa alla möjliga djur. På helgerna lyxar vi till det med frallor, jag med nutella på och Mia med en ananasmarmelad då vår kalles kaviar tog slut väldigt fort. När vi har ätit en lung frukost är klockan 8 och det är dags att traska ut med stranden till skolan. Skovalet är enkelt, det är plastskor som gäller som man enkelt kan sköla av, massvis med lera, saltvatten och sandstrand traskar man i varje dag. Dessutom måste skorna vara slipins eftersom man måste ta av dem varje gång man ska gå in i en affär eller in hos någon. Promenaden tar ca 20minuter om man traskar i ett långsamt tempo, njuter av att vattnet sköljer över fötterna och tittar bort mot phiphiöarna.

Väl på skolan klockan 8.30 fixar vi lite saker som kan behövas under dagen. Tyvärr kan man inte räkna med att allt fungerar som det ska så det blir oftast ganska mycket improvisation. Barnen börjar klockan nio då vi samlar åk 5-9 ca 20 elever i ett av klassrummen och berättar hur dagen kommer att se ut. I varje ämne har barnen med sig material hemifrån så alla arbetar med olika saker. Ibland kan de jobba i grupp om det är så att de ska göra samma men oftast jobbar de enskilt. Vi har alla ämnena som finns i Sverige men det fungerar på lite annorlunda sätt. Slöjden är väldigt behovsstyrd, behöver vi nya bord monterar barnen dessa, behöver vi en hylla är det barnen som hjälper till att sätta upp denna, behöver de mindre barnen något exempelvis en svarttavla att ha ute och leka med på rasterna hjälper barnen till med detta. Hemkunskapen ska jag börja med denna veckan, dels ska barnen få följa Mun (mattanten) med inköp, lagning och diskning och varje tisdag ska jag ta med mig 5 elever till ett bageri där vi ska baka och sälja våra alster. Detta ska bli jätteskoj även om det kan vara lite kladd med att få tag på ingredienser...

På tiorasten får barnen frukt, den brukar bestå av bananer, pomelo, vattenmelon, papaya och ananas. Barnen går också ut från lektionerna för att dricka vatten. Det gäller att minst dricka glas om dagen annars orkar vi inte med eftermiddagen. Klockan 12 går vi bort och äter lunch på ett vanligt matställe. Klockan 13 börjar vi igen och slutar med lektionerna klockan 2. På tisdagar och torsdagar får de äldsta eleverna stanna till 16 medan vi har konferens. På måndagar har alla barnen samling i Salan (en utesal med halmtak) då vi hälsar alla nya barn välkomna och sjunger den thailändska nationalsången. På fredagar avslutar vi dagen med att säga hejdå till barnen som lämnar oss och sjunger även då samma sång.

Klassrummen är vanliga boendebungalows så därför är vi bara som max 9 barn i 7-9 och 12 barn i 5-6. Toaletterna i varje bungalow använder vi också som omklädningsrum efter gympan om man inte vill duscha av sig i vattenspridaren vilket inte spelar någon roll då det är kallvatten i båda. Gympan hålls på stranden och avslutas alltid med ett efterlängtat bad.

När barnen slutar klockan 2 sätter jag och Mia oss oftast och mailar till lärarna hemma i Sverige. Det är ju dem som har ansvaret för elevernas inlärning då de sätter betygen och därför tycker vi att det är viktigt med den kontakten. Barnen här ska ju försöka i möjligaste mån följa sin skolgång hemma.

När vi traskar hem utmed stranden försöker vi att släppa jobbet. Oftast tar det ca 10min men därefter njuter vi av utsikten. Har vi jobbat länge går vi direkt till en resturang och äter annars badar vi och går hemom. Vi försöker testa olika maträtter varje dag men det är svårt att låta bli vissa favisar. Vi beställer redan nu in spicy mat och har hittat några resturanger där vi kan få väldigt billig och god mat för ca 20kr var. Vi har gemenam matkassa som vi använder när vi äter båda och det fungerar jättebra. Vi föröker hålla oss till alkoholfria drycker utom på helgerna men det är väldigt gott med en öl till maten.

Det mörknar redan halv 7 och då brukar vi gå hem och mysa på våra fina altaner. Vi har köpt fotogenlampor som vi tänder och lyssnar på P4, dricker te och pratar strunt. Solnedgången är oslagbar.

Vi har fläktrum båda två men har vant oss vid att sova utan fläkt. Det är mysigt att sova med öppet fönster och höra havet som bara är 100 steg bort. Man vaknar ibland på natten då det är ett turistboende vi bor på och dessutom har vi väldigt nära till mosken med deras böneutropare.

En snabb vecka

Denna veckan har gatt oerhort snabbt, det har varit en massa skoj saker som har hant. I torsdags begav vi oss ut pa kvallsstrapatser till long beach, en strand som ligger nedanfor varan, eftersom Marie fyllde ar. Det blir ju inte samma sak att fylla ar har nere men vi at gatt, sjong for henne och gav henne nagra sma presenter. Stallet som vi var pa lag langt nere, precis vid havet och tuktuken kantrade nastan pa ditvagen men det var helt klart vart ett besok. Detta maste upplevas.

I fredags var det dags for varan forsta studiedag. Jag och Mia agnade en stor del av morgonen at att moblera vara klassrum. Det blir nog bra nar det ar klart men det finns en del svarigheter med mobler i detta landet eller rattare sagt svarigheter av att vara beroende av att thailandarna ska fixa saker. Det galler att stressa ner och tanka att det fixar sig men det ar inte alltid sa latt men forhoppningsvis ar detta en bra stressovning.

Pa eftermiddagen var det dags for utflykt och ingen visste vart vi skulle. Det blev en matlagningskurs dar vi fick lara oss att gora Panang, Pad Thai och Sweet and soursas (Swe swa so). Jattebra verkligen, funderar pa att ta fler liknande kurser. All personal var mycket nojda med eftermiddagen.

Idag lordag var det dags att bege sig av till advokaten med alla vara papper. Vi fick skriva pa en massa papper pa thai dar vi inte hade en aning om vad det stod och lamna ifran oss alla vara orginal inklusive vara pass. Var detta bra kan man undra? Hur som helst, vi hade inget att saga till om sa det var bara till att le och se glad ut. Efter detta var det dags for stranden tyckte vi, stralande sol och valdigt varmt. Dar lag vi hela eftermiddagen innan det var dags for var forsta thaimassage. Underbart!

Mia och jag har nu kopt saker till vara balkoner, for att pynta lite bla snore sa att vi kan hanga upp orkidier, mattor och fotogenlampor. Dar sitter vi och langtar efter er dar hemma. Valdigt manga romantiska kvallar hade det kunnat vara med solnedgang och mysiga strandbarer. Gissa om jag saknar Per.

Nu ska vi vidare till en reggiebar for att fira att det ar lordag. Imorgon blir det nog longbeach.

Läkarkontroll

Igår var det dags för läkarkontroll. Vi drog iväg direkt efter jobbet för de kanske stängde tre. Läkarstationen ligger på andra idan ön så det tar en halvtimme med tuktuk. Jag, Mia och Marie (eller rättare sagt one, two, three) behövde få detta fixat för jobbets skull. Vi kom dit blev satta på en bänk tillsammans med 25 andra. Runt gick en tanta som hade moppeförsäljning av drycker men Mia gick och köpte vatten i kiosken istället. En gubbe sa att det skulle dröja minst en timme. Rätt vad det var kom de iallafall och vi belv förflyttade till ett annat rum och också numera tilltalade som one, two, three där jag var one. Kändes lagom lustigt att vara först men vad sören. Man fick sätta sig i ett rum med 20 andra och svara på följande frågor: Först mddelade de alla i rummet vad jag vägde, sen tog de blodtrycket och frågade om jag var alkis,rökte och hade allergier. Jag försökte förklara Nickelallergi men det gick väl sådär. Inte en när jag ritade upp det periodiska systemet fattade hon..... Mia hade de inte frågat om hon var alkolist utan bara om hon drack öl och på det hade hon svarat once in a while och å hade de skrattat åt henne. Efter detta undrade vi dvs one, two, three om vi var klara men vi blev förvisade till en annan bänk. Mia hade haft lite högt blodtryck men annars var det inget störefel på oss. Vi blev förflyttade till en annan bänk där jag satte mig som two och då lev det uppståndelse, jag va ju faktiskt one. Efter ett tag och en hel del omplaceringar var det dags att gå in i ett rum med docktorn. Helena, skolans rektor hade sagt att de tafsade bara lite på en men inte ens det. Han frågade vad jag jobbade med och var jag bodde, lyssnade på hjärtat och tittade mig i ögonen och sen var det klart. När jag kom ut blev jag skuffad till en annan bänk där jag skulle betala. När alla var klara var Mia tvungen att skriva på två papper och det hade inte vi gjort. Skulle hon bli inlagd var den stora frågan eller rättare sagt varför gjorde hon det, efter ett tag visade det sig att det skulle vi andra också göra så allt var lugnt. Lite mer väntan i en sista kö och sedan var vi klara. Datorerna som de hade var nog mest pynt och stället var ett ställe som vi aldrig kommer att glömma.

Idag har det varit en kanondag med en fantastisk föreläsare från en organisation som heter Tipo från Oslo som har hand om utbildning och handledning rörande Autism. Alla som jobbar inom skolvärlden borde kolla upp detta. Jag blev helt häpen. Skoj.

Nu ska vi gå och äta idag blir det nog krabba. Mia sjunger julsånger i bakgrunden så nu är det nog dags att gå hem från jobbet.

Lanta runt

Pa fredagskvallen begav vi oss in till Saladan och at god mat pa en fiskresturant. Det var himla mysigt, det var Marie som ska undervisa forskoleklassen som visade oss denna. Dar brev vi ordentligt matta alla tre. Det var ocksa fototajm till vara arbetstillstand sa jag hade fatt pa mig den vita skjortan. Mia hade ingen vit skjorta men det loste photoshop. Vi fick inte le och vi sag konstiga ut i hyn sa det fick de andra pa. Man kan fraga sig efter alltihopa hur mycket som faktiskt ar jag pa den dar bilden.

I lordags begav vi oss ivag med tuktuk, jag, Mia och Marie for att utforska oldtown pa andra sidan on. Vagarna ar daliga men var forare korde sakert. Det fanns en utsiktsplats mitt uppe pa on dar det var en fantastisk utsikt. Dar var vi tvungna att stanna for en lemonshake innan vi tuffade vidare. Nar vi kom over till andra sidan borjade det stortregna sa det var bara till att satta pa sig ponchon. Vi traffade en amerikan som hade "en kompis" som skulle ta med sig en thailandska hem..... Vi hittade ocksa en fantastisk affar med hangmattor dar v var tvungna att softa ett tag.

Pa lordagseftermiddagen var det ocksa dags for melodikrysset. Vi far in P4 Uppland sa vi sjong med till Blasippan ute och Lady in Red. Till nasta vecka om vi ar hemma ska vi nog forsoka skriva ut krysset.

Igar kvall var det dags for en buffe med alla elever, foraldrar och larare fran skolan sa over 100personer samlades. Manga jatteharliga manniskor. Efter buffeten drog vi vidare till en riktigt slappepub dar vi larare och aven en elevfamilj samlades for att dricka ol. Det blev en harlig kvall och en kvallspromenad hem efter mycket velande tillsammans med Katrine.

Idag sondag har vi varit pa beachen och fatt farg. Kanonvader verkligen, lite molnigt men perfekt for oss som inte fatt sa mycket sol an. (Om nagon undrar sa var jag ocksa tvungen att ga tillbaka till gardagens pub dar jag hade glomt min poncho). Det har ju ocksa varit marknadsdag med spannande mat som inte alls skulle vara spicy men jag tror jag har fatt sar pa tungan. Kan inte avgora det riktigt an for den ar helt avdomnad.

Magnus undrade om flygbiljetter inrikes och det bestaller de flesta med hjalp av sina visakort fran airasias hemsida. De ar billiga ca 300skr enkel och flyger ett par ganger om dagen. Helt klart det smidigaste sattet. Haller ocksa pa med boende till oss alla som ar nere over jul och nyar. Har lamnat in onskemal till min nuvarande husvard och han har lovat att kolla runt och lamna besked denna veckan.

Bilder kommer nar jag far tillgang till en battre internetservice.

Första skolveckan lider mot sitt slut

Kanonhärliga barn i åk 5-9!! Jag och Mia har fått ta hand om 8 elever denna första veckan. Vi har gjort olika saker allihopa. Någon har träslöjdat och gjort en stol, en annan håller på att bygger broar, ganska många gör arbete om thailand och skriver dagböcker hem till sina klasser i Sverige. Det är lärarna hemma som ska förse eleverna med material och det är väldigt olika vad de har fått med sig. En del lärare vill att vi gör samma som dem där hemma mest de äldsta barnen, andra tycker att vi får göra det vi hinner med och istället koncentrera oss på ämnena utifrån Thailand aspekten. Det är verkligen indivividanpassat och man hinner verkligen med var och en. Det är jättebra men man jobbar faktiskt trots detta långa dagar. Datorer och skrivare har en tentens att inte fungera när man vill.

Sofia ville höra om hemska djur och de finns också. I tisdags höll en elev i 5an på att trampa på en 1,5m lång svart orm mitt på skolgården. Mia tycker inte heller om kackerlackor så igår jagade jag ut tre stora exemplar från hennes rum... På stranden finns det förutom alla lösspringande hundar krabbor som är jättesnabba och på vår balkong har vi tre stycken ödlor var.

Igår hade vi gympa och spelade brännboll på stranden hela skolan. Jag förde protokoll i sanden och i halvtid var vi tvungna att bada för det var för varmt. Duscha gjorde alla i en vattenspridare ute på skolgården och thailäraren tittade konstigt när vi alla i personalen bytte om inne i en bungalow. Vi slutade riktigt tidigt och gick och la oss på beachen. Jag hittade en perfekt hängmatta mitt mellan skolan och hemmet mitt på stranden. Igår tvättade vi också förresten. Det var jobbigt att gå och lämna tvätten och betala 15 kr, vi måste dessutom gå inom och hämta den nu innan vi går hem. Tur är att städerskan har varit där idag så att vi inte behöver städa också!

På bilden har vi personalkonferens.

Marknad och första skoldagen

Igår när vi vaknade, var himlen klarblå och vi var bara tvungna att ta ett morgondopp. Det var hur härligt som helst och vi insåg att vi hade 88 steg till stranden och 102 till vattnet från våra uteplatser. Efter det var det söndagsmarknad det är det varje söndag. Utbudet var riktigt bra men eftersom vi har betalt halva tidens boende kände vi båda att vi inte kunde shoppa loss riktigt. Toppar kunde man annars få för 20kr och jag var lite småsnål och tyckte att handväskorna var dyra som kostade 50kr.Vi åt i ett marknadsstånd och vi vet inte om det var kyckling, räkor, någon annan fisk eller vegitariskt men det var jättegott.

Efter markanden var vi inne i Saladan och kollade utbudet. Här finns det mesta faktiskt. Vi veckohandlade vilket kräver lite fantasi då vi inte har kylskåp och åkte hem.

Idag var det första jobbdagen och varje måndagmorgon samlas alla barnen i Salan som är en bamboklädd uteplats. Efter det tog vi (jag och Mia) in våra 6 barn i klassrummet för att presentera oss för varandra. Alla barnen verkade vara mysiga och några hittade varandra då cross var det gemensamma intresset. Vi gick ner till stranden och hade sandslottstävling och sedan var det dags för lunch. På eftermiddagen satte vi igån att arbeta och det kändes att alla barnen var målmedvetna.

Ikväll misstänker jag att jag har ätit råtta. Jag beställde rkor, men det luktade konstigt och smakade skunk. Dessutom har några sett att ett kök hade grillat en råtta. Det var äckligt!!!

Nya upplevelser

Ja vi garvar gott jag och Mia när vi är ute på våra strapatser. Igår efter jobbet åkte vi iväg med tuktuk med det stora flyttlasset. Vi fick mecka ett tag med att ta ut pengar för maxbeloppet i automaten var 2000 sek och vi ville ju slippa en massa avgifter. Efter det chekade vi in och fick den fantastiska utsikten ni kan se på bilden varefter vi gick för att äta. Vi hittade ett ställe med mycket eld så där gick vi in. Det visade sig vara en stor buffet med allt möjligt igenkänningsbart och inte. Kyparen hjälpte oss att välja och sedan satte vi oss med praktiskt taget en lägereld på bordet. Kyparen hade varit snäll och lagt på en stor fiskbit (trodde vi) och vi började gamsa i oss all maten. Allt var väl inte så gott (inte den första biten iallafall) och vi struntade i alla dessa matregler. Blev vi inte sjuka av detta skulle vi kunna äta vad som helst tyckte vi. Jättemysigt, ett ställe där jag ska ta med Per. Vid ett tillfälle började det fräsa lite i luggen och efter ett toalettbesök och en koll på de andras intag insåg jag att den första biten som var pålagd inte alls var någon fisk utan snarare en stor fettbit av något slag. Denna hade vi gamsat i oss, iallafall halva för resten spottade jag ut. Jag mådde jätteilla helt plötsligt. URK!! Kan fortfarande må illa när jag skriver om detta. Hur som helst vi mådde bra idag.

Idag började dagen med en busstur in till Krabi. PÅ vägen dit skymtade jag Tesco och med Pers och mina erfarenheter var vi bara tvungna till att hoppa av. Det visade sig vara ett stort köpcentrum med många amerikanska affärer. Man kunde köpa mobiltelefoner, kläder, skor (3 för 100kr Madde) och en massa annat. Detta kan bli jobbigt för Magnus. Vi hittade det mesta vi behövde dock inte diskmedel och ingen förstod alls vad jag menade när jag demonstrerade detta. Kände mig ungefär som min mamma när vi var i Tyskland och köpte ost och hon sa muuuuuu. Hur diskar man i Thailand är nu frågan. Detta måste vi ta reda på på hemkunskapen. Jag gick också in på ett apotek och köpte munsårsalva och svampmedel till tårna. Allt går okej med lite demonstration så länge det inte är urinvägsinfektion som är problemet. Efter all denna shopping och 400 kr mindre i plånboken var det dags för lunch. Vi åt på ett thailändskt Jensens böfhus ungefär där man också kunde få laga maten själv men det ville vi inte, åt istället en jättegod ankstek för 10kr. Lite udda personal ar det där men rätt vad det var sattes musiken igång och alla i personalen började dansa hulahula. Det såg faktiskt skoj ut.

När vi sedan skulle åka hem var vi tvungna att ta oss in till Krabitown men att hitta en bussstation var lögn i h-vete. Gubben med en tand på bussen som försökte förklara hur han skulle hem och äta palsernacka (med en tand hmmm...) kunde inte hjälpa oss och en jättesnäll muslims tjej gjorde så gott hon kunde men inte hjälpte det. Det hela slutade med att bussbiljetten blev till en gratis privat bussresa och hur detta gick till har vi ingen aning om men mannen Boys namn på vårt hotell var inblandat.

I kväll har vi ätit gott igen och ska snart hem och somna till vågorna....

Första jobbdagen

Har nu jobbat min första dag i detta underbara land. Barnen ska jag börja med först på måndag så detta har bara varit en planeringsdag. Nu har vi koll på lite vad vi ska göra och det känns jättebra. Barnen verkar vara härliga. I kväll ska jag och Mia njuta på våra terrasser och dricka lite singaöl för det har vi faktiskt förtjänat. Imorgon bär det av till Krabi för lite investeringar till våra nya hem, såsom orkideér (kanske jag kan slå Agnetas), vattenkokare, lite muggar och annat smått och gott.

Stora förhandlardagen

Idag var det stora förhandlardagen. Både jag och Mia gick upp tidigt och åt frukost (idag bara bananer, gryyyymt goda) för att kunna ägna dagen till boende. Vi hade satt en deadline att vi skulle vara klara klockan 12 för med tanke på alla ställena som vi var runt på igår kände vi att sen fick det bli det det blev. Boendet vi hade var inte heller fy skam, det enda som var fel var avståndet till stranden. Vi hade praktiskt taget bestämt oss innan vi gav oss ut men dock. Första boendet vi tittade på under dagen idag (vi tittade säkert på 10 olika igår) var en hemtrevlig 1,5a. Väldigt mysik, fanns allt men liten byggarbetsplats precis ytanför, det kändes också lite off om man jämförde med var alla andra bodde. Detta tyckte jag blev för ensamt men tack ändå Jennie för tipset. Boende nummer 2 och 3 idag var jättebilliga i förhållande till alla andra. De kostade bara 5000 bath/ månad dvs ca 1000kr så de hade verkligen varit perfekt med "massor" slantar över. Dessutom låg båda ca 50 meter från stranden. Boende nummer 2 vände vi innan vi ens hade bett någon om hjälp, det luktade skunk och var bara spånplattsdörrar. Boende nummer 3 var faktiskt helt ok och var med i tankarna länge... Billigt, trångt, djur på toa men väldigt nära stranden i en gränd. När jag kom in där kände jag dock att en tsunami och man hade helt klart strykit med. Ingenstans att ta sig alls. Där fanns dock ett boende för 10000 på andra våningen, jättefin altan men ganska skumt invändigt. Mia hade också möjlighet att välja ett lägenhetshus där 3 andra lärare skulle flytta in. Detta var helt nybyggt och verkligen jättefint. Jag kände bara att det blev lite för lite space, jobba ihop, äta ihop, bo ihop. Har bott på korridor en gång och förlåt Sofia om du läser detta men det klarar jag mig bäst utan. Boendet vi hade bestämt oss för igår och det vi idag även annser var bäst ligger ca 80 meter från havet med havutsikt, hängmatta i o f lite dyrt ca 3000 sek/månad men hur underbart som helst. Efter tre intensiva förhandlingstimmar med Boy, hans svåger och hans mamma som satt inne i köket (tack Fredrik) rodde vi detta i hamn. För er förhandlare som läser detta så är det ingen hit att förhandla med thailändare och deras mammor.....



Nu är boendet klart, ska in till Krabi i helgen och investera i vattenkokare, blommor mm så att jag kan få det lite hemtrevligt. Ska också sätta upp min bild på Fam Helgesson och trycka ut en bild på min sambo Per. Känns jättehärligt. Ni kan väl tänka på mig alla där hemma när jag på morgonen traskar mina 80 meter för att ta ett morgondopp.



Har jobbat några timmar så att jag har koll på min första arbetsdag imorgon. Det kommer 9 elever som jag ska undervisa och ser riktigt fram emot att träffa dem. Hoppas att Mia blir bättre bara. Hennes ögon har helt svullnat igen, det ser helt hemskt ut men vi ska se om vi kan leta upp några dunderpiller....

Framme...

Nu är jag framme på Ko Lanta. Resan gick mycket bra och smidigt. Det ösregnar men människan är ju vattentät och det är varmt i luften så det gör inte så mycket. Rektorns man Fredrik har varit jättesnäll och kört runt oss två nya lärare Mia och jag på ön. Nu vet vi lite mer. Det tog lång tid för mig att få min mobil att fungera och det har varit jobbigt att inte få tag på Per. Nu ska vi iväg och leta nytt boende. Det vi har på Rihm Kao är fint men stranden lockar....Den största funderingen idag har varit moped? Efter mycket övervägande för bilisterna, tuktuken och alla mopederna här kör som idioter så väger ändå fördelarna över. Det ska bli skönt att kunna ta sig runt på egen hand. Bilder kommer så småningom.

Jobbigt med avsked

Eleverna på skolan var jättehärliga i fredags när det var min sista dag på Bellevueskolan fram till april. Kommentarerer som "hur ska jag nu klara matten"och "ingen kan förklara så som du" berör. En hel del nya elevern har också börjat hos oss och de lovordar alla vår lilla skola där man faktiskt lär sig mycket under en dag. Tack alla barnen, ni får mig att se fram emot april. Det är självklart ännu jobbigare att lämna familjen, vännerna, katten och Per. Man skapar en trygghet som finns runt om en hela tiden. Man tänker inte på att höra av sig eller att besöka alla, eller att berätta för dem hur viktiga de är utan de är en självklarhet som man tar för givet. Min farmor har en tanke om att vi inte kommer att ses mer och det känns tungt, fast samma farmor ringde bara till mig en gång när jag spenderade ett år i USA och det var när det var gräsbränder i Australien. Det blir så stort för den generationen. Många kommer dock och hälsar på och det ser jag fram emot.

Världen har minskat

Har precis lärt mig hur Facebook fungerar och hittat människor som jag letat efter länge bl a min "lillebror" från mitt år som utbytesstudent. Jätteskoj verkligen. När jag tänker tillbaka ca 14år kan jag nu känna att världen verkligen har minskat. Jag kan nu under min tid iväg enkelt kontakta mina nära och kära här hemma genom msn, skype, billiga telefonsamtal och mail. Detta var inte alls lika lätt när jag som 15 åring ville ringa hem till mamma från Los Angeles. Idag är det lika lätt att kontakta grannen som att kontakta en gammal vän i Brasilien. Det finns t o m speciella grannnätverk så att man inte behöver ringa på och säga hej. Jag är annars av den typen så jag har inget behov i av att alltid kunna bli nådd. Blev idiotförklarad senast förra veckan för jag hade glömt min mobilladdare i Laholm och därför hade mobilen avstängd under 4 dagar. Varför hade jag inte genast sprungit till Claes Ohlsson och köpt en ny? En del personer blir också irriterade för att de inte direkt får svar på sina mail eller måste t o m ha ett litet kvitto från mig att jag har läst deras meddelande. Idag kan vi i stort sätt bli nådda 24 timmar om dygnet och varenda en av oss nästan sitter framför datorn minst en stund varje dag. Vad hände med min privata tid? Gör jag fel om jag stänger av mobilen eller om jag inte kollar datorn varje dag?

30års fest

Ja då har även jag passerat denna gräns. Visst har jag känt mig i trettioårsåldern ett tag men det var ändå tungt att gå över till denna sidan. Många runt omkring mig börjar nu få ombonade hus där allt matchar, man kan inte längre umgås utan att ta med sig sambon och festerna börjar nu avstanna redan vid 12 snåret. Måste det vara så här?

Elevernas återkomst

Idag var det den stora Första skoldagen. En del elever har tackat för sig medan nya har anlänt. Det känns alltid tomt när niorna har lämnat och sexorna känns alltid mindre än vad de var i fjol men nu är vi igång. Alla verkade haft ett bra sommarlov.

Sommarlovet närmar sig sitt slut

Det är snart dags att börja jobba igen efter en lång tids ledighet. Denna sommaren har varit en social sommar. Jag ock min sambo Per har åkt runt och hälsat på vänner i Sydsverige.
Vad gäller min resa har det funnits tid till att fixa saker, det är en hel del som man inte tänker sig tar tid såsom visum, vaccineringar, försäkringar, översättningar av betyg mm.

Intro

Att undervisa utomlands har varit en dröm sedan jag började plugga och efter 6 års undervisning hemma var det dags att prova något nytt. Jag skickade i våras in ansökningar till annonserna på Skolverket och letade runt på olika hemsidor. Det fanns också en hel del lockande tjänster i England. Jag blev kallad på två intervjuer varav en till Den lilla svenska skolan på Ko Lanta och jag hade tur att få jobbet bland alla sökande. Då jag i Sverige arbetar på en härlig liten friskola med endast 40barn på högstadiet är jag van att arbeta individanpassat och detta hade jag stor fördel av.