Pinang

Hela eftermiddagen spenderade vi ute på stan. Vi gick i gränderna och tittade på alla oika typer av hantverk. Bildelsverkstäderna var många och fulla med skrot, en kille satt och tillverkade träpersienner, någon svärvade en stor metallmutter, en tant tillverkade kokosmjölk och en liten späd dam hanterade stora isblock för att tillverka isbitar. Vi hittade en dam som kokade hemmalavat te som skulle koka i 6 timmar. Detta var kanske inte det godaste tet men det var hälsosamt. Vi forstatte vår hälsosamma stil och gick in på massage och därefter blev det sushi. Framåt kväll gick vi in på ett stort köpcentrum där allt var jättebilligt. Snygga skor för 40kr, skinnväskor 60kr mm mm. Vi sprang runt som galningar på alla de 7 våningarna. Vi tyckte det var synd att vi redan hade shoppat alla julklapparna och när varuhuset stängde klockan 10 på kvällen var vi ganska slut.

Dagen efter sov vi länge och gick och åt frukost hos vår indier, det är inte var dag man äter full måltid till frukost. vi gick inom en en fsk och fjäderfä marknad och bevittnade hanteringen av fåglar. Ush och pi, Mia vände ganska snabbt och jag tvingade mig kvar en stund i studiesyfte och tog lite bilder. Om vi säger så så dröjer det ett tag innan det blir kyckling igen.....Vi hade bokat resan till Hat Yai och tro det eller ej fick vi våra visum precis innan vi begav oss. Vi kunde pusta ut och målet med resan var fullbordat. Vi åkte 5 timmar på buss och det var skönt att denna gången dela upp resan. Innan gränsen uppenbarade sig en taxfree shop där vi kunde köpa vin. Väl i Hat Yai var det dags för än en gång att leta hotell. Vi blev avsläppta i centrum och gick in på först ett lyxigt hotell, det var billigt men vi bestämde oss för att kolla runt lite till. Rakt över gatan fanns Num Huat Guest House som vi ycket varmt kan rekommendera. Inte det fräschaste men varmvatten, ac och trevlig personal. Kvinnan som arbetade där hade dessutom varit bosatt i Örebro under några månaders tid. Världen är bra liten.

Vi gick ut klockan 20 och han med lite shopping innan vi satte oss på en jätehärlig pub med livemusik. Thaikillarna som spelade var jätteduktiga och kunde bra engelska. Det var lite äldre musik som var enkel att digga med i. När de spelade I´ll be right here waiting for you var det svårt att hålla tårarna borta och jag saknade Per mer än vanligt. Som tur var blev det West Virginia efter det och Mia och jag funderade på om vi skulle gå och bjuda pp nån men konstaterade att alla såg exakt likadana ut utom en jättelusig kille i keps som mest satt och sov. Mias kommentar stämde i allafall när hon yttrade " De har ju iallafall tänder" men vi blev sittande.

Vi lämnade Hat Yai igår lördag, en bra stad konstaterade vi dit vi troligtvis kommer att göra fler besök. Hemresan var dock allt annat än en hit. 7 timmars bussresa ihoptryckta på ett och ett halvt plastsäte i gassande sol utan fungerande AC. Värmeutslag i rumpan säger jag bara. När vi kommer till färjeläget har två av tre båtar gått sönder så kön är kilometerlång. Efter över en timme i kö med flera timmar framför oss tog vi våra väskor och traskade iväg och gick på färjan istället. Väl på färjan hittade vi några fransmän med flakbil som vi kunde lifta med resterande båtfärder och bilfärd.

Resan var helt underbar, många upplevelser, många intryck men hur underbart som helst att komma hem till Lanta Bee Garden, Sylva, nystädat rum och katten Allas.