Resa Lanta - Bangkok

Nu sitter man vid tagstationen i Bangkok. Jag har tagit farval av Sylva, Mia och Allas ett par dagar for att antligen fa traffa min sambo Per. De har lovat att de bara ska gora trakiga saker nu nar jag ar borta och en fest ar inbokad till den 28 klockan 19 pa Bomp Bar. Skamt osido jag vet att de kommer ha det underbart och fara runt pa motorcyklar, saknar det men man kan ju inte vara overallt.

Jag begav mig tidigt i gar morse. Bussen som skulle hamta mig klockan 9 dok upp 5 over 10 och man blir ganska nervos i det laget nar man har bokat en tagbiljett och hade velat ata lunch i Trang. Ja, ja jag hade ju packat ner nagra salta kex och Rocklets (goda eller hur Ellenor) sa jag skulle inte do av svalt. Chafforen korde som om han stulit bilen sa jag han fram 5 min innan taget skulle ga. Min mobil hade sa klart slutat fungera kvallen innan sa att fa tag pa Per var att foroka hitta en telefonkiosk. Detta hans inte med utan den hjalpsamme konduktoren lovade att hjalpa mig pa forsta stationen. Tagen var fina och gott om plats till att sitta i, jag hade dessutom tur att ingen datt mitt emot sa jag kunde slanga upp benen. Nagon ac var det inte tal om utan alla rutorna var nere sa att bade solen och vinden kom in. Harligt och en extra chans till att forbattra solbrannan. Taget kan ha gatt i max 50km/timme och bara ca 2 km fran Trang stannade taget. Alla for fram till fonsterna och det vi befarade var sant. Taget hade klippt en bil. Det fanns ingen direkt omtanke om att inte visa upp allt som hade hant utan taget rullade tillbaka sa att alla kunde beskada. Jag sag en aldre dam som grat hysteriskt, en motorcykel som var kvaddad och en totalkvaddad bil. Efter 15 min rullade taget vidare igen och alla utom jag stod och tittade i fonstret igen. Vad ar det med manniskor egentligen, nyfikna eller blodslystna?

Vid nasta station visade konduktoren mig till en telefonkiosk, han lovade att saga till mig nar det var dags och jag fick ringt hem till Per om bara for en liten stund. Sa mycket man vill saga och sa lite tid. Jag fick middag och frukost pa taget, inte alls det jag hade bestallt utan nagot som inte gick att identlifiera var det hade varit. Jag smakade pa allt men det ska sagas att det inte var sa mycket som jag at. Klockan 8 byggdes taget om till sovvagnar pa ett ganska smart satt och efter ett staende toabesok i gungning och tandborstning var det sangdags. Jag sov som en stock tills frukosten serverades klockan 4.

Nu har jag bokat in mig och Per pa ett riktigt lyxhotell i Bangkok, 2 natter innan vi drar ivag till kusten. Per onskade pool och det blev det nagaonstans vid Siam square.

Onskar nu alla en riktigt god jul.

Mopedåkning runt ön

Ja då var det dags för mig att lära mig köra motorcykel. Det ska tillägas att jag knappt kört moped innan men tyckte nu att det var dags efter nästan två månader på ön. I fredags direkt efter jobbet drog Katrine med mig in till Saladan för att hyra och övningsköra. Marie hängde också på vilket var bra och vi körde lite på en öde väg för att testa. Jag hyrde bara en automatare för ju mindre som kunde distrahera desto bättre. Det gick mycket bra, höll på att köra in i Katrine en gång när vi nästan stod stilla, körde en gång mot stopp och över samma gupp två gånger men annars gick det prima. Jag körde själv bort mot longbeach för att komma in i det och det kändes helt fantastiskt och som en stor frihet att ta sig runt på egen hand. Dagen efter var vi uppe med tuppen eller iallafall om man rättar sig efter Skalman och åkte ner mot Miamibeach. Mia satt bak på moppen och tro det eller ej körde jag nog säkrare med någon bak, det är precis som om man skärper till sig när man även ansvarar för någon annan. Vi ställde oss vid ett hotell och gick sista biten ner. Så här långt ner hade vi inte varit innan men det var jättefint. Vi tog en varsin juice och la oss på beachen. Därefter begav vi oss upp till en batikaffär innan vi satte oss på viewpoint och åt lunch. Härlig utsikt ner mot östra sidan och mycket god mat. Vi suttade vidare men det var väldigt brant så våra medresenärer fick gå en bit innan vi körde vidare till Mangroveträsken. Nu var det Mia som körde och jag fick sitta bak. Det gick galant som om hon aldrig gjort något annat.

Här, i träsket fanns det gott om krabbor och ödlor. Vi avslutade vår moppedag på ett tyskt caf'e med jättesmariga kakor. Riktigt härlig dag. På kvällen gick vi ut för att äta. Det var alkoholförbud fredag och lördag på grund av valet men det verkade inte alla ta fasta på. Stackars resturangägaren fick sköta hela resturangen själv men efter ett tag förstod vi inte varför han hade någon personal överhuvudtaget. Han skötte det utmärkt själv. Jättetrevlig man som dessutom hade en valp som bara var 2 veckor. Ursöt.

På söndagen var vi uppe med samma tupp och körde ner till Oldtown för att ta båten över till Ko Bubu. Flera med mig trodde att det var den ön som bara låg 1km från piren men tji fick vi. Detta var ingen direkt höjdar båttur fast ändå. Vågorna sköljde över båten, vi blev dyngsura och det gungade ordentligt. Våra två styrmän garvade mest åt oss och tänkte säkert dumma feranger men det var en minnesvärd tur. Väl på Ko Bubu sken solen och det var helt klart värt det. Det var bara vi där, fina stränder och klarblått vatten. Vi stannade där i ett par timmar. Badade, solade, tittade på strandfynd, fotade ödlor mm. Här ute fanns det också boende för mellan 60+120kr natten per bungalow och planerna smiddes på hemvägen att kunna åka hit igen. När det började blåsa upp tog vi båten tillbaka men då gled vi in på vågorna. Vi letade upp en härlig resturang vid namn Mango bar där vi kunde få jättegoda sallader och där det även här fanns mysiga rum innan vi bagav oss hemåt och lämnade tillbaka moppen. Helt klart värt varenda krona och vi hade en toppenhelg allihopa. Tack Katrine för hjälpen och tålamodet med oss.

Lucia på stranden

Alla barnens tränande gav verkligen utdelning. Vi samlades igår klockan 7 och hade ett fantastiskt luciatåg utmed havet på standen. Alla sjöng och var jätteduktiga. En jättehärlig tjej i förskolan sjöng jättehögt och ibland inte så rätt och rätt var det var skrek hon och pratade med sin mamma. Men är man tre år så är man. Mycket folk samlades och barnen var mycket nöjda.

Nu är det fredag och det öser ner regn, vet inte om vi kommer hem..... Vi ska ut och köra moped hela helgen runt om på ön så det ska bli mycket trevligt. Detta blir sista helgen innan jag får träffa Per så jag hoppas att tiden går fort.

Pinang

Hela eftermiddagen spenderade vi ute på stan. Vi gick i gränderna och tittade på alla oika typer av hantverk. Bildelsverkstäderna var många och fulla med skrot, en kille satt och tillverkade träpersienner, någon svärvade en stor metallmutter, en tant tillverkade kokosmjölk och en liten späd dam hanterade stora isblock för att tillverka isbitar. Vi hittade en dam som kokade hemmalavat te som skulle koka i 6 timmar. Detta var kanske inte det godaste tet men det var hälsosamt. Vi forstatte vår hälsosamma stil och gick in på massage och därefter blev det sushi. Framåt kväll gick vi in på ett stort köpcentrum där allt var jättebilligt. Snygga skor för 40kr, skinnväskor 60kr mm mm. Vi sprang runt som galningar på alla de 7 våningarna. Vi tyckte det var synd att vi redan hade shoppat alla julklapparna och när varuhuset stängde klockan 10 på kvällen var vi ganska slut.

Dagen efter sov vi länge och gick och åt frukost hos vår indier, det är inte var dag man äter full måltid till frukost. vi gick inom en en fsk och fjäderfä marknad och bevittnade hanteringen av fåglar. Ush och pi, Mia vände ganska snabbt och jag tvingade mig kvar en stund i studiesyfte och tog lite bilder. Om vi säger så så dröjer det ett tag innan det blir kyckling igen.....Vi hade bokat resan till Hat Yai och tro det eller ej fick vi våra visum precis innan vi begav oss. Vi kunde pusta ut och målet med resan var fullbordat. Vi åkte 5 timmar på buss och det var skönt att denna gången dela upp resan. Innan gränsen uppenbarade sig en taxfree shop där vi kunde köpa vin. Väl i Hat Yai var det dags för än en gång att leta hotell. Vi blev avsläppta i centrum och gick in på först ett lyxigt hotell, det var billigt men vi bestämde oss för att kolla runt lite till. Rakt över gatan fanns Num Huat Guest House som vi ycket varmt kan rekommendera. Inte det fräschaste men varmvatten, ac och trevlig personal. Kvinnan som arbetade där hade dessutom varit bosatt i Örebro under några månaders tid. Världen är bra liten.

Vi gick ut klockan 20 och han med lite shopping innan vi satte oss på en jätehärlig pub med livemusik. Thaikillarna som spelade var jätteduktiga och kunde bra engelska. Det var lite äldre musik som var enkel att digga med i. När de spelade I´ll be right here waiting for you var det svårt att hålla tårarna borta och jag saknade Per mer än vanligt. Som tur var blev det West Virginia efter det och Mia och jag funderade på om vi skulle gå och bjuda pp nån men konstaterade att alla såg exakt likadana ut utom en jättelusig kille i keps som mest satt och sov. Mias kommentar stämde i allafall när hon yttrade " De har ju iallafall tänder" men vi blev sittande.

Vi lämnade Hat Yai igår lördag, en bra stad konstaterade vi dit vi troligtvis kommer att göra fler besök. Hemresan var dock allt annat än en hit. 7 timmars bussresa ihoptryckta på ett och ett halvt plastsäte i gassande sol utan fungerande AC. Värmeutslag i rumpan säger jag bara. När vi kommer till färjeläget har två av tre båtar gått sönder så kön är kilometerlång. Efter över en timme i kö med flera timmar framför oss tog vi våra väskor och traskade iväg och gick på färjan istället. Väl på färjan hittade vi några fransmän med flakbil som vi kunde lifta med resterande båtfärder och bilfärd.

Resan var helt underbar, många upplevelser, många intryck men hur underbart som helst att komma hem till Lanta Bee Garden, Sylva, nystädat rum och katten Allas.

Malaysia

Ja da sitter man i Malaysia pa Banana Guesthaus tillsammans med en massa backpackers som alla ar har for at fornya sin thaivisum. Valdigt trevligt och manniskor fran hela varlden.

Vi begav oss i onsdags pa konungens fodelsedag och skumpade runt pa en buss i over 13 timmar. Det ar lustigt med thaialnd och tid. Har man bokat en buss klockan 8 kan den komma mellan klockan 7 och 10 sa det ar bara till att halla ut och vanta eller stiga upp nar bussgubben knackar pa dorren. Denna gang var han bara 45 min forsenad sa det var bara tilltt le och se glad ut, vi hade ju denna dag till detta. Vi insag att var vilopaus och lunch i Trang fick strykas. I Trang vilket var en valdigt thailandsk stad han vi anda lite grann trots allt. Vi gic och at en kall lunch som skulle varit varm i ett gatukok kanske inte sa smart med tanke pa den langa bussturen framfor oss men det gick het okej.

Vi kopte ocksa en stock med bananer for att bara kopa 6 var det inte tal om. Nar vi kollat vilken tuktuk vi skulle kopa om vi fick en massa pengar over och nar jag varit pa toa 2 ganger ( jag vet att Per tror att jag inbillar mig) sa satte vi oss pa bussen men tron om att nasta stop var Pinang. Vi stanad sedan i Hat Yai dar vi skulle fordriva tva timmar och det

var inga problem, det uppenbarade sig en Robinson affar medjattemycket roligt och billigt att shoppa. Vi snalade med tanken pa att vi inte hade klart for oss vad Malaysiaresan skulle kosta men vi hade atanke att kanske tillbringa en shoppingdag har pa tillbakvagen.

Resan gick vidare mot Pinang med vaskan fullproppad med sotsaker och efter inte allt for manga kakor madde vi illa och var valdigtoroliga i magen. Vi koim fram till tullen och jag borjade oroa mig for minpackning. Vi hade ju stallt ifran oss vara vaskor i tva timmar i Hat Yai och vem visste vad nagon hade stoppat dem. Ja fick fram min vaska och kollade igenom den noga, kanske lite alltfor nojig men dodsstraff ar ju trots allt dodsstraff. Nar ja var pa vag in i bilen sag jag en kille som slangde in en vanlig sportvaska pa vara platser, min tanke var att dar sitter ju vi ha far satta sig nan annanstans. Darfor slangde jag bak vaskan en rad. Nar sedan alla hade satt sig insag jag att killen med vaskan faktiskt inte var med sa jag sa visa till busschaffisen och de andra i bussen tyckte liksom ja att vi skulle lata vaskan vara och lamna den innan tullen. Precis da efter vi hade tjafsat ett tag dyker killen upp, betalar 500Bath till chafforen och satter sig intill oss pa bussen. Mystiskt. Vi gar allaav i passkontrollen, jag valdigt avslappnad nu da jag faktiskt kollat min vaska. Valdigt trevliga tullkillar som genomsoker vara vaskor och drar till och med pa smilbanden och skamtar lite. Nar vi sedan satter oss pa bussen ar vi en man kort. Gissa vem? Vi vantar i nastanen timme pa att han ska dyka upp varefter chafforen meddelar att han far stanna har.

Resan gar vidare mot Pinang, nu ar vagarna mycket battre, husen finare och det ar mer rent overallt. Vi sover, laser, tittar ut och efter nagra timmar infinner sig trasmaken. Jag kanner att bussarna inte ar gjorda for oss och inte heller for langresor, ibland ar det tur att vara lite pygme. Jag ar glad over attmin sambo inte ar med da han ar over 1,90 och jag inser att mitt forslag till mina foraldrar att ta bussen till Pinang nog far strykas, jag far istallet kolla upp flygmojligheterna. Nar Pinang antligen narmar sig inser vi att on ar mer befolkad an vi har trott. Harbor over en miljon manniskor i en stad med skyskapor och hoghus och det finns flertalet golfbanor och valdigt fina strander. Helt enkelt ett mycket bra resmal. Vi anlander till guesthuset som var rekommenderat till oss och inser att de billigaste rummen var slut och far darfor ta ett dyrare eller leta efter ett annat hotell. Efter en liten runda och en diskussion enas vi om att ta in pa det forsta stallet dar det trots llt fanns varmvatten. Det kan lata lojligt men det ar nagott som man saknar efter en manads tid.

Vi gar ut och ater klockan ar nastan 9 pa kvallen och vi hittar en fantastisk indier langre ner pa gatan. Han serverar oss olika indian set. Jag far mitt serverat pa Bananblad direkt pa bordet och kryddningen ar fantastisk. den haltjocka indiern som ager stallet ar mycket glad for att ha oss dar och vill visa oss allt han gor och kan. Trevligt verkligen. Vi avsluat kvallen med ett par Tiger ol och kryper ner i var gemensamma dubbelsang klockan halv 2.

Dagen efter inleder vi dagen med den efterlangtade varmduschen innan vi mots av en riktig kalldusch. Vi ska lamna in vara visapapper och den manliga damen i receptionen skakar pa huvudet och sager att hon behover vara orginal. Vi sager som det ar att de ar hos advokaten och att advokatengav oss dessa papperna. Irritationen stiger fran var sida och vi blir bittra bada tva. Kan advokaten i Thailand ha sa fel eller har vi fatt fel uppgifter. Hon tar pappena anda tillsammans med advokatens nummer och vi hoppas pa det basta.

Vi gar till ett stort kopcentrum och koper oss lite nudelsoppa till frukost. Humoret borjar tina och vi gar efter en litenrunda i ett stangt kopcentrum tillbaka till hotellet for att byta till ett billigare rum. Darefter tar vi en cykeltaxi untfor att titta pa stan. En aldre man cyklar runt med oss som kan bara nagra fa uttryck pa engelska, o my god, old, do not worry be happy....... Han visar oss i alla fall en moske dar vi far ga in. Jag blir ombed att ta pa mig en sloja och en stor rock sa det gor jag, Mia far daremot ga in som hon ar och sedan ar vi tillsammans med alla dessa man. Valdigt intressant och larorikt. Vi blir darefter visade till en rik kinesisk familjs hem i borjan av 1900 talet med en san lyx som man inte kan fatta. Mycket byggmaterial som var fraktat fran Irland och sakert 100 hela en meters glasvaser med massa krussiduller fran England, jag vet inte hur manga halva.

Maste avsluta men berattelsen fortsatter och bilder kommer.

Julklappsinköp

Ja, jag var inte lika tidigt på det som Madde som köpte alla sina klappar i våras men nu har jag iallafall köpt mina klappar som ska skickas hem. Det var roligt att köpa utan att behöva stressa i julruschen och inte en enda jullåt spelades i affärerna. Mia var nära att köpa alla sina julklappar på stranden när hon låg och solade. Hon kom dock fram till att hon skulle designa alla sina egna smycken med snäckor (den jag har sett såg dock mest ut som ett hawaiihalsband).

Vi har fått nytt besök av Silva, en väninna till Mia som är ute och reser runt. Mycket trevlig dam med mycket spännande att berätta.

Veckan som kommer bli tuff. Vi ska jobba i två dagar innan det bär av till Malaysia och Penang. Vi åker för att förlänga våra visum men vi ska passa på att se något annat också. Lite synd är det dock för vi missar kungens födelsedag som ska firas på onsdag då han fyller 80år.