Hotellmeddelande till Mia

Ja Mia, det där med att lämna meddelande på hotellrum är nog utdött tyvärr. Mannen i receptionen tittade frågande på mig och förstod ingenting. Jag hoppas att bokningen fungerade.

Vad gjorde jag nu i Bangkok denna gången då?
Chatuchak Weekendmarket
Detta är helt klart värt ett besök om du har tid men har bara öppet dagtid lördagar och söndagar.. Det kostar ca 100 Bath med taxi att ta sig dit. Jag handlade en del presenter till dem där hemma. Billigare än nattmarknaden och värt att se hur de plågar djuren som är till salu genom att klä på dem kläder mm. Lät att irra bort sig, det hände mig även denna gången men enkelt när man lyxar med taxi då behöver man inte fundera på samma sätt var man är.

Tandis
Jag åkte tillbaka till tandläkaren och fixade kronan. Det gick jättebra och han var supertrevlig även denna gång, men pratade i ett och det är ju aldrig lätt att svara med alla grejer i munnen. Han fixade också till en gammal laddning som oturligt nog gick av en bit av på eftermiddagen när jag tuggade tuggummi. Då gick jag istället till tangläkaren på samma gata som väskaffären vid Kaosan och det fixade han utan kostnad plus att han fixade till ett början på hål som jag hade behövt att laga när jag kom hem. Hela kalaset gick på 600Bath. Bra.

Skräddaren
Klänningen blev jättebra. Den satt som en smäck och jag fick 4 olika band till. Priset var det samma som han hade sagt och han var jättetrevlig. Pluspoäng till honom. Lycka till!!

MBK och Siam
Ja precis som att vi inte shoppat tillräckligt. Köpte två par skor till på Bata. Ett par bruna och ett par beige. Köpte tre tjocka tröjor på Pena House våning två, Undvek tanterna i jeansaffären, skrattade gott när jag gick förbi ditt och Cathrines tröjställe, och gick säkert en timme i den roliga affären som påminde om Lagerhaus inne på Siam Diskovery. Gick ner till akvariet och uppskattade att se många hajar och stingrockor på nära håll. Detta var fantastiskt att se och jag satt en timme mitt i allt vattnet. Priset var hutlöst och det var inte jättestort. Jag hade gjort om det igen. 750 Bath Siam och Central World Plaza var jag bara inom och detta rekomenderar jag inte. Bara finmärken som har sina affärer och inget jag kände för att spendera pengar på.

Pratunam
Ett shoppingparadis nästan vid Siam. Här fanns massvis med små affärer dit thailändare gick och köpte storpack. Köpte man tre blev allt mycket billigare. Här hittade jag 6 kjolar, 6 par byxor, presenter hem, en jacka mm. Det finns två oika Pratunam market är ett hus fullt av billiga saker där jag började och hittade en del. Det bästa var ändå Pratunam Plaza. Detta får du inte missa Mia.

Poolen
Här spenderade jag min sista dag (förutom lite shopping). Här fanns också bra massage och bra fotvård. Härligt....

Posten
Inte långt ifrån Kaosan hittade jag en post. 17kg skickade jag hem, 20,5 hade jag i resväskan och tur var att de inte vägde handbaggaget. Thaihatten fick sitta på utsidan.

Tack för allt Mia än en gång. Vi har haft 5 härliga månader och det ska jag leva på länge. Vi träffas i sommar, kanske på bildvisning (ha,ha). Saknar dit stöd.

Kram Maria

Jobbet som lärare i Thailand

Att arbeta som lärare i Thailand är mycket, mycket givande. Man lär sig vad som är viktigt och vad som fungerar för en själv. Det har varit en period i mitt liv som jag uppskattar mycket och där jag mött många härliga elever, kollegor och föräldrar. Det har varit mycket jobb framförallt vissa perioder. Som lärare kan man ju alltid jobba hur mycket man vill och det är upp till var och en att sätta en gräns. Denna gränsen är mycket viktig. Bitvis har jag under min vistelse arbetat mer än så och det märks. Jag har också lärt mig mycket om lärarkåren. Många i vårt yrke inklusive mig själv vill ha mycket kontroll. Vi är ofta ledartyper som tror att det jag gör och på det sättet jag gör saker och ting är det bästa. Tänk vad bra det hade varit om vi alla hade insett att alla faktiskt behövs och tom den sämsta läraren är bäst på något. Den ultimata läraren finns inte, den jag tyckte var bra under min skolgång tyckte inte alla var bra. Vad var det som gjorde att jag tyckte han/hon var bra jo det var för att han/hon kunde lära ut så att jag förstod. Alla barnen behöver olika typer av pedagoger och alla barnen och även alla kollegor behöver bli sedda. Det som ofta glöms bort eller som tyvärr inte hinns med är denna omtanke. Denna skulle jag vilja påstå är mycket viktigare än något annat. Alla föräldrar och elever har också olika behov för att känna sig tillfredställda med sin eller sina barns skolgång. Får man bara klarhet i dessa behov underlättar detta jättemycket.

Det har varit lärorikt att se alla olika planeringar jag har fått skickade från lärarna i Sverige. En del skriver även på högstadienivå lär dem det du anser är viktigt under elevens vistelse, en del skriver vilka ämnesområden de ska ha gjort under tiden i Sverige (som nästan aldrig har hållts) och en del skriver lektionsplaneringar som jag måste följa exakt för att tillfredställa dem och därmed också scana in alla prov för rättning för att sedan skickas tillbaks för genomgång. Med detta menar jag att vi är olika och vilken som gör rätt eller fel går inte att säga, alla behövs på sitt sätt. Det är också påtagligt hur stressade många av dessa lärare är och att tiden aldrig räcker till. Istället för att se tiden som ett redskap som kommer till oss ser vi den som något som tar slut. Många lärare säger och skriver, det har jag inte hunnit med eller detta blev inte gjort istället för att inse hur många saker som faktiskt blev gjort. Skolan kan för mig ibland kännas som en korvstoppningsfabrik eller som ett löpande band. Jag skulle inte vilja byta miljö med en högstadieelev när vi lärare gör så mycket som möjligt för att trycka in kunskaper på 40 minuter innan det är dags för nästa lärare att göra samma sak. Är detta verkligen tanken med alla målen. Intresset och nyfikenheten tappar vi. Oj oj oj många tankar om vårt yrke på en gång. Lärorikt har det iallafall varit och jag vet att eleverna har lärt sig mycket.

Hejdå Lanta

Hejdå Lanta

Vad kommer jag då sakna när jag kommer hem. Min mamma frågade detta då hon var och hälsade på och då kunde jag inte svara. Det är fortfarande svårt men vissa saker är självklara. Det jag mest kommer att sakna är den tiden som jag, Mia, Cathrine och Marie har spenderat ihop. Alla har inte varit med alltid men det var en stor trygghet för mig att ha dem runt omkring mig och som vi har skrattat. Ingen av oss kände varandra sedan innan, vi hade träffats vid möjligen ett tillfälle, men inte alla på en gång. Vi är inte speciellt lika, vi är i olika stadier av våra liv och hemma hade vi nog inte träffas.

Jag och Mia kom ner vilsna och förvirrade samma dag. Hon kom från Örebro och jag från Malmö. Hon hade aldrig varit i Thailand tidigare och jag hade aldrig varit på Lanta. Vi funderade i början på var vi skulle bo och enades om två olika ställen under tiden, inget som någon av oss hade valt hemifrån. Hade jag gjort samma resa igen hade jag valt samma boende. Vi gjorde våra visumresor ihop, våra sjukhusbesök och vi hjälpte varandra i allt. Vi har bråkat och vi har skrattat. Hon känns nu i efterhand lite som en syster. För mig känns det konstigast att lämna henne på Lanta. Vem ska nu hjälpa mig med mitt mög innan jag kommer hem till Per.

Marie och Cathrine kommer jag minnas med ett stort leende för det är framförallt det härliga skrattet som de har gett mig som jag kommer att sakna. Vi har skrattat en drös gånger sådär så det gör ont i magen. Vi har alla tre åkt på mängder av utflykter tillsammans på våra moppar och vem ska nu dra iväg mig varje helg på strapatser. Så mycket som vi har gjort på helgerna brukar jag inte göra.

Jag kommer också att sakna de andra i personalen, eleverna och även en del thaimänniskor. Nu kommer jag säkert glömma någon men här kommer en radda: Pio och Djingis på resorten som varit oroliga för oss när vi inte kommit hemoch som fick vår resort att bli ett hem, Gubben i min affär inne i Saladan där jag brukar köpa bakgrejer som hojtar så glatt så fort man går förbi, Pat och Helena där vi har fått göra Batik, Killen på konstaffären som nästan lät oss låna hans folkvagnsbuss vi skulle bara frågat någon gång till, Wood som har tillverkat en jättefin väska till mig och hans fru som alltid pratar på för fullt på thai fastän jag inte fattar ett dyft (påminner lite om momor Elin som trodde att våra släktingar från USA förstår bara man skriker tillräckligt högt), Mook på reaggiebaren som var kär i allt och alla, Boy, broren och Farfar som kunde vara glada när de ville och killen i baren som stod där ensam mån till torsdag och sedan på helgen hade stängt, vår vän nere på Panoramo som alltid var glad av att se oss, vår långtailbåtschaffis som hade ett leende som gick runt huvudet även om motorn gick sönder och bananbåtstanten som ordnade mina resor.

Jag kommer givetvis också att sakna själva ön som plats. Lugnet som ändå finns, havet, stränderna, och moppeutflykterna. Jag har också blivit bortskämd med att slippa städa, diska, laga mat och tvätta. Detta har andra gjort åt mig och det känns behagligt. Det av detta jag har saknat är att laga mat, att själv få lägga till en ny smak och sitta tillsammans med Per vid vårt köksbord är kvalite.

Ko Lanta 5 dagar

När vi kom tillbaka från Bangkok och innan jag skulle åka hade jag massor att göra. Dels ville jag säga hejdå till ön, dels avsluta allt i skolan, dels packa och avsluta tiden hos Djíngis och Pio och framförallt säga hejdå till gänget (alla utom Marie som vi saknar i Sverige). Jag åkte till jobbet tidigt varje morgon och kom hem sent. Alla eleverna skulle ha många dokument med sig tillbaka och trots att jag hade börjat i god tid hade jag mycket kvar. Man lär sig aldrig utan sparar mycket till sista stund. På fredagen när jag gick hem från jobbet kändes det bra. Jag var klar med allt. På fredagen packade jag mina sista saker. Vi, jag Cathrine och Mia träffades en sista gång på Mias altan. Här drack vi några öl, skrattade och snackade skit. Jag brände också alla våra bilder till Cathrine. Nu har vi 5000bilder och alla frågar vi oss vad ska vi göra med dem? Vi insåg att vi skulle bli lite sena till middagen och drog sedan iväg till Cast Away där alla satt och väntade iförda våra kinahattar. Det var mysigt att alla utom Susanna och Marie var samlade en sista gång. Björn och Mats var också med och det var jag, Torgerd och Mia som avtackades. Vi tittade tillbaka, pratade minnen, åt gott, skrattade och bjöd in varandra till våra orter i Sverige. Vi drog vidare till vår strand och till där vi var ute och åt första skolträffen dvs Ocean View. En mamma kom fram och tackade och det kändes bra. Vi drack några drinkar och tvingade i Mia Samsong. Det var dags såhär i sista stund. Det är nog inget hon kommer att köpa med sig hem. Vi gick stranden bort till Muuk bar och under denna streckan slarvade jag bort mina skor. Säkert ingen som känner mig som är förvånad över det men jag fick snällt gå tillbaka och leta dagen efter. Detta är ju mina Ko Lanta skor. Jag, Jennie, Mia och Cathrine höll ut till klockan halv tre och sedan var det läggdags.

Morgonen därpå var jag uppe i ottan. Jag skulle packa det sista, leta efter skor, checka ut, beställa fotlänkar av Pio och lämna tillbaka moppen innan bussen kom klockan 12.40. Dessutom ville jag ha tid att spendera på long beach med Mia och Cathrine mest för att njuta in i det sista. Det var härligt att få tillbringa en stund i detta vatten en sista gång. Detta har ju lite varit vår helgutgångspunkt. Det har också varit en plats för mig och Per, en plats för nyår och en plats där jag har ett gott minne ifrån när jag hoppade från longtailbåten direkt ner i djupt vatten. Denna platsen kommer jag sakna och jag hoppas att jag återkommer. Jag sa hejdå till Cathrine och Mia på stranden och även Susanna tittade förbi. Det var ett sorgligt hejdå.

Påsk i Bangkok

Onsdag
Vi lämnade Lanta dagen innan skärtorsdagen för att dra iväg över en långweekend till Bangkok. Sista lönen fanns på kontot och shoppinsugna var vi. Vi var tvungna till att lämna Marie för sista gången då hn hade åkt hem när vi kom tillbaka. Vi saknade henne redan på bussen från ön. Vi fyra här verkligen varit ett glatt gäng som man kommer att sakna länge. Hur vi än vill kommer det ändå inte bli samma när vi träffas hemma i Sverige.

Väl på bussen upptäcker jag att jag har skolnyckelknippan i fickan och stressar upp mig inför detta. Jag har under resans tid märkt att jag blir en jobbig människa som stressad och inte ser klart. Denna gången var det likadant. Allt löste sig som vanligt utan problem. Elisabeth och Björn var också med på bussen för de skulle till Chang Rai och Chang Mai och spela golf under hela påsken. Vi hade fått hört att båtarna eventuellt skulle vara försenade och därför blev vi alla lite stressade för det, inte minst Björn och Elisabeth som hade det tidigaste planet. Båtarna till och från Lanta kan verkligen orsaka problem. Det kan ta 40 min att ta sig över till fastlandet och det kan ta 6 timmar och därför är det mycket svårt att beräkna sin restid.

Vi hade en mycket trevlig bussresa. Elisabeth och Björn är hur härliga som helst och Mia ch Cathrine var på bra humör. Vi kom till flygplatsen i god tid och väl där visade det sig att vårt plan var en timme försenat. Väl i Bangkok tog vi Taxi till vårt hotell som låg på Kao San Road. Jättetrevligt ställe. Vi möttes av en kvällsmarknad och fullt av liv och rörelse. Vi checkade in på ett rum med en dubbel och en enkelsäng som var mycket fint med stor plats så vi fickplats med alla våra saker. Vi drog ut på gatan och möttes av Cathrines vänner Roger och Kicki på en pub där vi beställde Chicken med Cashew och en stor öl var. Nu var vi ju på semester. Vi hade en trevlig kväll med mycket chatter. Vi köpte jättefina strunpor av en man som gick förbi och tanken kom upp då alla trevliga försäljare gick förbi med billiga saker att vi kanske skulle bli sittande där hela vår Bangkokvistelse.

Torsdag
Vi kom upp ganska sent och åt frukost i lugn och ro på en innergård. Jag och Mia drog sedan iväg till sjukhuset för att kolla upp våra maskar.... Detta låg på andra sidan stan med taxiresan på 40min kostade 30kr så det var inget snack om att ta bussen. När vi kom in på sjukhuset tog en söt liten thailändska hand om oss. Vi försökte förklara våra besvär och sedan gick jag först upp till tandläkaren. En jättevänlig man som var bra på engelska. Han tog avtryck och röntgade och nästa vecka kan jag hämta min krona. Detta kostade mig 2500kr till skillnad från Malmös 8000kr. Väl värt det tyckte jag. Därefter fick jag gå ner i släptång av min leende thailändska till en läkare. Som vanligt under min vistelse när jag tar pulsen blir de fundersamma. Min puls verkar vara 42 slag/minut och frågan om jag tränar mycket kommer ofta upp. Han röntgade min fot för att se om jag hade något fel på den och sedan undrsökte han den noggrant. Maskarna har försvunnit så återigen har jag inga husdjur mer än några få ödlor. Jag passade på att fråga om nagelsvampsmedicin och införskaffade 3 månaders piller för en struntsumma. Bra, bra nu var vi friska som nötkärnor igen. Vi åkte tillbaka och mötte upp med Cathrine på en mysig innergård där vi åt jättegod pasta innan vi bestämde oss för att ta storshopping på MBK. På MBK sprang vi runt som stollar. Vi bestämmde oss för att börja högst upp. Efter två timmars tid var vi fortfarande kvar på samma våning. Klockan 8 stängde köpcentrat och vi tog en galen tuktuksfärd tillbaka till hotellet. Han körde som en blådåre och jag drämde huvudet rakt i en kant. Vi träffade upp Roger och Kicki samt en ny vän till Cathrine som hette Roffe med hans thaikompis. Trevligt och på samma pub som dagen innan. Jag och Mia tyckte inte riktigt att shoppingen räckte så vi gick till skräddaren. Jag tog mått på en brun halvlång klänning som kan användas till mycket. 800kr skulle den kosta mig och det var det värt.





Minnen från de övriga dagarna

Grand Palace
Jag var aldrig så sugen på att åka hit. Det kändes som det fanns mer lockande saker att göra i Bangkok men jag är tacksam över att jag följde med. Redan efter fjärde templet så känns det lite som jag kan det där. Visst på Grand Palace var templet finare än många andra, det fanns bladguld precis överallt och det kändes för min del nästan som att bli instoppad i en gammal asiatisk saga. Redan innanför portarna fick vi vara med om vaktavlösning. Det börjades kännas konstigt redan då. Vi tre stod mitt i alltihop som på första parkett. Efter detta gick vi in i själva palatsområdet och först på tur var templet. Det var en högtalare som stod och lät med någon som ”predikade”. Först pratade överhuvudet och sedan alla efter i kör. Det fanns en stor miniatyr (hm) av Ankorvat och vi tog några löjliga bilder tillsammans med statyerna. Vi gick in i kungens tronhus och insåg hur mäktigt det fortfarande är att vara kung i Thailand. När vi hade gått byggnaderna runt blev vi facinerade av två gubbar som gick runt med en stege. Det påminde om gubbarna i komedin Plankan. Vi såg också en jätterolig toabuss med säkert 8 toaletter istället för säten. Vi gick sedan in i skattkammaren och efter en liten stund börjar en högt uppsatt kvinna prata med oss och förklara att det var dags att byta Emerald Buddha.

Det visade sig att det var säsongsbyte och då var det dags att byta ut Buddha. Det fanns tre olika, en för varje säsong. De är alla lika stora och gröna gjorde av emerald ca 50cm höga. De stod inte som på ett museum hemma i Sverige med larm och innanför skottsäkert glas utan själva låsanordningen påminde om ett gammaldags skolglasskåp med ett nyckelhål som fanns i gamla inomhusdörrar som vi väl alla har lirkat upp med olika tillhyggen. Det enda i säkerhetsväg som fanns var ett segil. Jag blev också förvånad, det fanns ca 7 thailändare i rummet, det var öppet för besökare och ingen hade vapen. Där stod nu vi tre mitt ibland alla guldjuveler som plockades av 3 meter ifrån där vi stod. Inga thailändare eller övriga fick komma i närheten men vi. Vi misstänkte snabbt att de trodde vi var någrasom vi inte var men vi höll uppe skenet och stod och inspekterade hela utbytet. När vi gick därifrån kom gubbarna med lådan efter oss.

Gryningstemplet
Detta var något som Cathrine hade velat se sedan hon var i Bangkok första gången så då var det bara att göra slag i saken. Först när vi hade gått upp för alla trapporna ångrade vi oss. Tornet var väldigt brant och bestod av keramik. Högst upp som vi fick gå var det en smal gång runt hela templet och när vi skulle ner var det den brantaste tappan jag någonsin gått i. Jag och Cathrine var livrädda, ja Mia med kanske men det märktes inte. Väl nere för alla trapporna gick vi en sväng på en liten marknad innan vi hittade en tant som kunde fota oss i kungliga thaidräkter. Ja det är väl ingen som tror något annat men skitsnygga var vi.
a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOW1fZi6-iY8q6TdtXML7eayf5h9EkgPxh7_Pi9VJzHuSUbzGDl_9vB03BdeuIcwY931wbqneJM6S5p-5zOJmNnp0N8Xwvdo9_N-ysP9m6ohRYJR_nhRF2OClYi5jaly6SueKDA2Msrrk/s1600-h/Thailand+Mars-08+133.JPG">


Tygmarknad
En dag i Bangkok hamnade vi på fel ställe. Ja vi skulle till en marknad men inte den som vi hamnade på. Struntsamma. Vi hade lite otur för de var i stängningstagen och det var ovanligt med Faranger (utlänningar). Vi kom in på en tygmarknad där det fanns tyger i mängder. Jag och Mia som redan hade beställt uppsydda klänningar blev lite snopna men jag som inte kan sy ändå började fundera på vad jag behövde. Tygerna kostade ingentin och det fanns alla material man bara kunde tänka sig. Mia och Cathrine shoppade på sig till olika klänningar och jag köpte lite tyg, vad jag ska ha det till vet jag inte.

Fordon
Under vår Bangkokresa åkte vi många olika fordon, många olika båtar, tuktuk och taxis. Vi kom fram till att det billigaste alternativet och bekvämaste var den vanliga taxin. De första tre km kostade 7 kr och det mesta vi betalade för att åka taxi i 40min var 40kr. Skönt om dessa priserna kunde varit samma hemma. Det som blir kruxet är ju avgaserna och alla bilarna.
Nattmarknad Suan Luam
Chatuchak hade jag varit på innan men inte denna roliga och mysiga nattmarknad. Här var vi tre två gånger och sprang runt. Allt man kan tänka sig fanns och bra resturanger. När vi tröttnade på att shoppa tog vi oss några öl mitt ibland allt eller en fotmassage. Timmarna sprang enkelt iväg här.

Ayuttaya
Eftersom vi tillbringade så mycket tid i Bangkok åkte vi upp till den gamla huvudstaden Ayuttaya. Vi tänkte att vi skulle tagit en longtail eller haffa någon annan båt nere vid floden men vi fick inte till det som vi ville. Det slutade med att vi tog en gammaldags pensionärsutflykt med buss. Vi åkte tidigt på morgonen och insåg att alla i vårt sällskap var minst 20 år yngre än någon i de andra. Detta hade väl inte riktigt varit tanken. Efter ett par timmar på buss stannade vi vid sommarpalatset. Här kunde vi hyra golfbil så medan de andra i sällskapet gick runt med guiden åkte vi runt som galningar (om detta nu går med en maxfart på 10km/timmen) och han med att se allt. Cathrine fick lite pensionärtendenser när hon åkte runt och fotade alla blommor som hon kunde se. Min och Mias kamera hade båda gått sönder så vi utsåg Cathrine till fotograf då hennes kamera fungerar när den vill. Vi hade kommit på att vi kan göra våra ega tavlor när vi kommer hem.

Närvi lämnat tillbaka golfbilen åkte vi vidare till ett annat tempel. Detta var gjort av tegel och stod bara i ruiner. Vi fick lära oss att alla inte uppskattar mynt och att om en i gänget prutar är det inte alltid så att alla måste köpa samma sak. Cathrine gav ett skambud på en ful sak som man ska hänga som vindspel och fick den för skambudet. Då gjorde vi samma sak och vad vi ska med denna pryl vet ingen men den finns i Malmö. Sista anhalten var vid ett sista tempel där det fanns ensom vi trodde var liten marknad. 20 min innan vi skulle träffas med bussen insåg vi att denna marknad var jättestor. Vi inhandlade dock jättefina kinahattar som vi fick reda på var antingen från Burma eller Vietnam. Dessa hade vi sedan på oss stor del av resterande Bangkokresan. Många uppskattade dem, vi blev mötta med leenden, det var lätt att känna igen oss om vi kom bort och många villeköpa dem för de var av fin kvalite. Tre bra köp. Därefter åkte vi tillbaka med en lyxkryssare med buffet. Trevligt men v kände oss lite felplacerade. Det var fin utsikt över Bangkok från floden, vi satt uppe på däck och njöt av solen och det kändes som vi hade betydligt fler nollor på våra konton.

Sömn
Kanske dumt att skriva men sömn och Bangkok går inte ihop. Det finns något att göra hela tiden. Morgonmarknader där man ska vara klockan 4 för att få bästa pris, nattmarknader, museum, shoppingcentra öppna till 10, pubar, djurparker, akvarium, ja helt enkelt allt. Sova får man göra på annanort.

Bara en semester kvar....

Tiden börjar sina för oss alla här nere nu. Mina elever åker hem en efter en och nästa vecka innebär det att det bara är fem elever kvar. Marie min kära förskoleklasskollega åker redan nästa vecka, sedan är det min och Torgerds tur veckan därpå. Fem månader har gått snabbt. Nu är det bara en semester kvar kan man säga för då brukar vi vara iväg två veckor. Innan dess måste jag hinna med att njuta av allt och nästan en hel vecka i Bangkok. Dessa månader har verkligen varit underbara och tro det eller ej nu börjar man ställa in sig på att åka hem.

Mor och Far

Mina föräldrar är på ön och njuter till fullo av sin semester. De hade lite otur i början med solen men nu verkar det som att den är här för att stanna ett tag igen. Det är verkligen jättehärligt att ha dem här. Jag träffar dem inte varje dag men det är härligt att kunna köra ner till Long Beach och hälsa på dem. Man märker inte hur mycket man saknar dem förrän det är långt emellan. Att fira högtider utan dem har varit svårt men framförallt dem dagarna som man verkligen behövt prata med någon. Det har kunnat vara om något viktigt men ibland bara av hemlängtan. Jag tycker verkligen jättemycket om mina föräldrar.

Tandis

Det är ingen hit att gå till tandläkaren men det gjorde vi iallafall. Många på ön av västerlänningarna hade varit där och det gällde ju att passa på till en billig peng. Varken jag eller Mia hade några hål och den lilla tandstenen som vi hade blev vi av med. Vi konstaterade att vi kunde fortsätta att äta godis. Mia investerade i en eltandborste och jag tog några extra tag med mina dentalfloss.

Ha begär

Vi, jag och Mia blev bjudna på en lyxig visumresa av våra chefer. Vi var tvungna att förlänga våra visum och bege oss till Satun för att gå över gränsen fram och tillbaka. Detta är det många som gör och en vanlig procedur på 13 timmar i buss. Istället för att skumpa runt i full buss blev vi erbjudna att åka en minibuss själva med dvd spelare och möjlighet att stanna precis när vi ville för shopping, mat och toabesök. Ryggstäden gick att fälla till liggnivå, det fanns fotpallar och vi kunde njuta ordentligt av vår färd. Första stoppet förutom toabesök blev gränsstationen. Många papper som skulle fyllas i och rutiner som ingen av oss kunde. Det var lite allmän förvirring för oss båda. Det enda vi gjorde i Malaysia var at kissa på den äckligaste toan på länge. Vi gick sedan inom taxfreen som sig bör och där inne låg tre kassörskor och sov men när vi kom tittade de upp på oss och la sig sedan ner igen. Vi hade lite bry för ingen av oss behövde något direkt nu när vi snart skulle hem. Stod framför cigaretterna en stund och de var nästan för billiga för att inte börja röka. 30kr limpan om man inte skulle ha de vanliga fina som kostade 100kr. Vi tog vårt förnuft till fånga och köpte lite vin med oss i stället och whiskey till Far som är på besök. Jag lyxade också till det med en skinnmapp till alla mina papper. Jag har velat ha en sådan länge och tyckte att 150kr var den värd.

Vi begav oss tillbaka til Thailand och blev glatt överaskade när vi fick 60dagar och inte 30dagar till. För min del spelade det ingen roll eftersom jag åker snart men för Mia gjorde det. Nu slipper hon åka fram och tillbaka till Krabi och betala extra för sista veckan. Skönt. Vi satte oss i bussen och åkte vidare mot Trang. Första stoppet i Trang var ett köpcentrum inne i stan. Vi var nu hungriga för det hade vi tidigare prioriterat bort och såg nu fram emot Pizza Company. Här beställde vi in två medium stora pizzor och läsk och när dessa km in insåg vi snabbt att vi hade klarat oss på en. Vi var näsan själv på stället och insåg när vi fick notan att det inte var många thailändare som hade råd att gå hit 350 bath för en pizza dvs 70kr är något som man på en vanlig resturang kan få minst 3 bra mål mat för. Vi gick upp i köpcentrat men nsåg ganska snabbt att klädavdelningen var för tantig och vi ville vänta med vissa inköp till vår kommande Bangkokresa. Efter vårt enda inköp (en klocka till Mia) åkte vi vidare till Tesco. Det var inget direkt vi behövde men jag handlade ändå 4 toppar, några engångsrakhyvlar och lite godis till hemfärden och slutade upp på 1100 Bath dvs 220kr. Detta var nte jättemycket men jag kunde inte hitta mer som jag vile ha. Mia handlade nog för ungefär samma. När jag sedan skulle betala står där ett par framför mig i kassan. De kan vara någonstans mellan 30 och 40år. De hade handlat det nödvändigaste i matväg. Det jag minns var kycklingklubbor, mjölk, grönsaker men det fanns en del mer saker. Summan slutade upp på 310 bath. Tjejen hade bara 300 Bath och när killen tog upp sin plånbok låg där en ynka 20Bathing. Allt som allt ca 60kr. Bakom stod jag med mina toppar och saker som jag verkligen inte behövde. Jag blev helt ställd och illa berörd. Jag funderade på att ge dem 100Bath rakt upp och ner. Jag gjorde det inte, visste inte hur de skulle reagera. Jag ville inte att de skulle känna sig illa till mods. Jag erbjöd dem inte ens astän jag tänkte och det grämer mig. Jag kunde gått efter dem, jag kunde lagt pengarna lite diskret i deras påse. Samtidigt tittar e annan thaikvinna på mig och ser vad jag tänker. Hon ler snällt mot mig, paret står och tittar ner i sina påsar och jag känner mig hemsk. Vi satte oss i våran privata minivan och åkte tillbaka till Lanta. De åkte hem med sin mat och inga pengar. Livet är orättvist och jag har några nya prylar i min resväska som redan tidigare var överfull.

Norrön runt

Lanta består av två öar. Den vi bor på och en norrö. Denna hade Mia och Cathrine åkt runt på tidigare men nu ville Jennie, jag och Marie också kolla in denna. På norrön är det ina turister, landskapet är orört och väldigt vackert. Västra sidan är täckt av mangroveskog och denna delen blev ganska utsatt av Tsunamin. Idag är det fina vägar, fin strand som är helt naturlig förutom en massa skräp som har flytit iland och här går vattenbuffalon fritt och betar. De är stora djur som inte direkt flyttar sig när man kommer på¨moppen utan det är bara till att stänga av motorn en bit ifrån och vänta. Vi såg också ett par vithövdade havsörnar som är ståtliga när de flyger.

På östra sidan är naturen finare. Skogen sträcker sig nerför bergen och det är ganska bergigt. Man åker som på ett vykort fram i backarna och alla som man kör förbi hälsar glatt Hello. Man är dagens händelse och stannar man kommer nyfikna människor fram till en som alla är väldigt vänliga. Det säljs en del frult och även här hitar vi djur fast nu istället apor. Vägarna på nordön är perfekta att köra moped på. Samtidigt som man kan se hur många mysiga resorter som skulle kunna byggas här hoppas man verkligen att denna ön får bli lämnad som den är.

Per

Nu har Per åkt hem även om det inte kändes alls länge sedan han kom. Vi har haft det mycket bra dessa dagarna och jag längtar till vi ses snart igen hemma i Sverige. Efter Phuket tog vi oss tillbaka till Djingis och Pio. Det var skönt att efter jobbet ha någon att komma hem till och jättemysigt att få krypa upp i Pers famn om kvällarna. Jag tog en dags extra ledigt och visade Per Ko Rook. Även denna dagen var helt fantastisk där ute. Blått vatten, varaner, mycket fisk och ensam strand. Vi tog oss också friheten att bo på lite andra hotell på ön. Vi hittade ett fint nere på Klong Nin och ett mycket bra boende på Long Beach. Det kändes skönt att få lyxa till det med pool, Ac och varmvatten.

I lördags hämtade vi mina föräldrar på flygplatsen i Krabi. Vi hade tur som kom med sista färjan tillbaka. Det kändes lite väl stressigt men det gick precis. På kvällarna fick vi visat dem lite av ön.

I övrigt har vi mest njutit, ätit gott och tillbringat tid tillsammans. Härligt!!

Phuket

Ja alla som kommer till Ko Lanta säger åk inte till Phuket det är så mycket turister och det är ingen fin bit av Thailand. Jag hade kanske inte heller åkt om inte Per hade anlänt på Phukets flygplats. Jag fick sluta en timme innan på fredagen och begav mig direkt iväg med båten. Det tog 5 timmar att åka med båt och det var först stopp en liten stund på Phiphi mest för att byta båt. Väl framme på Phukethalvön åkte jag upp till flygplatsen och inväntade Per. Hans plan skulle landa vid halv 8 och ingen av oss var diekt sugna på att åka så långt. Vi beslutade oss för att ta in på ett hotell på den närmsta stranden. Här drack vi vin på kvällen och pratade långt in på natten. Mycket trevligt. På lördagen begav vi oss ut för att kolla omgivningen och beskrivningen att det bara skulle vara 5 minuters väg till stranden stämde väl inte direkt. Vi tog oss ner till stranden genom ett jätteflott lyxhotell. Rummen kostade här 2000kr natten men fint var det. Vi var mest intresserade av frukost men kom snabbt fram till att det var nog bättre att vi begav oss ner till stranden för detta. Här låg barerna nere vid strandremsan och på stranden stod det fullt av solstolar. Är man van vid Ko Lanta kändes detta lite konstigt. Efter frukosten åkte vi ner till Patong för det ville vi se. Man äkte över en backe och kom sedan ner till en ganska stor turistort. Här låg allt samlat. Varuhus, marknader, klubbar, massage och hotell. Vi tog in på forsta bästa hotell som visade sig vara jättebra. Det hette Safari hotell och låg precis vid centrum som visade sig vara jättebra. Vi inspekterade turismen direkt och gav oss ut på stranden. Här kunde man knappt skymta sanden för alla solstolarna och ville man ner till vattnet var det praktiskt taget att ta nummerlapp. Vi åt på Subway och drack kaffe på en känd glassbarskedja. På kvällen kom Mia, Marie och Lennart och hälsade på oss och därefter begav vi oss ut i vimlet. Här fanns det många barer med lättklädda tjejer.....Dagen efter åkte vi båten tillbaka till Lanta och var nöjda med att komma tillbaka till lugnet.

Jag måste dock säga att jag mycket väl kan tänka mig att åka till Phuket igen. Här fanns mycket att göra och trevligt med folklivet.

Ko Rook

Det gäller att hinna med så mycket som möjligt på helgerna för helst vill man ju ha sett så mycket som möjligt. För tre helger sedan var vi utbjudna med jobbet till Ko Rook. Jag visste ingenting om ön utan vi begav oss med speedboat på morgonen. Det gungade ordentligt när båten flög fram på vågorna. Jag börjar undra om min båträdsla mjligtvis har dämpats för jag känner inte samma panik längre. Väl framme på Ko Rook började vi att snorkla. Jättemånga fina fiskar fanns det och helt klart blått vatten. Jag använde min undervattenskamera och fotade en hel del. Härligt. Efter snorkelturen var det stranden som gällde och det var helt klart den finaste stranden som jag har varit på. Bara en liten strandkant på kanske 3 meter och utanför denna var det blå grönt vatten. Strandremsan kantades av små illgröna träd och det var helt paradisaktigt. Njut av bilden.....
När det var dags för första toabesöket upptäckte jag två meter långa och minst 30cm breda varaner. Gigantiska. Det var bara att ta fram kameran igen. Varanerna ville helst inte bli fotade utan kom nära och då blev man allt lite skrajsen.

En underbar dag med, mycket sol och härligt sällskap. Tack Helena och Fredrik.

På söndagen åkte jag ensam till Raileybeach för att träffa våra grannar från Våxtorp. Det tog lång tid att åka och jag rekommenderar ingen att åka Ko Lanta- Railey bara för dagen men det ar härligt att träffa dem här i Thailand. Jag spenderade 2 timmar på Raley innan jag begav mig hemåt igen.

Marknadsmat

Ja hemma när man går på Våxtorps eller Markarydsmarknad är ju maten ett av ett måste. Det är ofta tufft att både orka äta sillamacka (oj vad det hade varit gott), gräddbullar, lakritsremmar och lite Kajs konfekt. Idag var det dags för marknad i Saladan och då tar man seden dit man kommer. Här fanns det ett stånd med 3 olika gräshoppor och 2 olika larver så det var bara att ta en av var. Måste erkänna att larverna såg värst ut. De var friterade och innan man åt skulle man peppra och hälla på soja. Gräshopporna smakade lite plast/papper och dt raspade lite i halsen av benen. Ingen jätteäcklig smak men inget jag äter igen. Den ena larven påminde om ostbågekonsistensen och smakade lite salt medan den sista larven fick spottas ut. Nu har jag testat och det är tur att man har lite och ta av ifall det skulle bli krig.....

Party

Ja det är en rolig ö att vara på när man är på partyhumör. Det är inte tillräckligt många turister för en så stor ö när man väl är sugen på att gå ut och dansa. Det finns mest tecknoställen med väldigt lite folk och förra helgen på lördag var det i stort sett totaldött överallt redan klockan 11. Det visade sig att det hade varit någon festival nere på Klong Nin men så långt ner ville vi inte köra. I fredags hade vi som mål att gå ut och dricka några öl efter jobbet för att träffas allihopa nere på Bompen (vårt lilla stammställe). Vi åt god middag med Pio och Djingis och traskade sedan iväg. Alla var på jättebra humör och bjöd på sig själva så första gången jag tittade på klockan hade hon blivit 3. Halv 5 traskade vi sedan hemåt, allt var mörkt så vi irrade runt på stranden innan vi hittade hem.

Halv 9 dagen efter hade vi lovat Djingis och Pio att sitta i "lobbyn" för de var tvungna att åka till Satun Malaysia och vara borta hela dagen. Bilden nedan talar för sig själv.

Mask i foten

En av mina värsta mardrömmar det är att sitta på toa en dag och behöva få ut en 30 meter lång binnikemask och detta är väl lite i stil med det. Redan innan nyår kände jag att det kliade på ovansidan av foten. Jag hade fått en en cm lång uppbuktning och som många av er vet kan jag inte sluta att pilla på saker och ting. Problemet var att när jag pillade så förflyttades denna centimetaren bara lite åt ett håll. Jag klämde, Mia klämde och Per klämde men inget hände. Då jag visste och hade hört talas om att man kunde få mask efter att ha gått i vattenpölarna utmed vägen skar jag också upp en bit men kunde inte se något. EFter ett tag var det inte längre ett streck utan ett v. Rätt som det var slutade det klia och jag tänkte inte mer på det förrän en vecka sedan när det började klia på innersidan av foten och en liten utbuktning började att visa sig. Det var lika bra att gå till apoteket där de också misstänkte mask. Jag fick piller som såg ut som glada gubbar och som inom tre dagar skulle ta dö på alla maskar i min kropp. Lite skeptisk med ändå började jag för tre dagar sedan att äta dessa piller. Sedan dess har det känts som sockerdricka i fötterna. Det kryper, inte maskarna tror jag, utan allt annat som har satts igång och mina vader har minskat i omfång. Jag insåg också att mina andra fötter också hade blivit angripna och det visade 7 små bubblor. Nu ska jag ha tagit dö på maskarna och hoppas att de försvinner ut med mitt blod..... Jag hoppas innerligt att inga kommer ut genom något annat hål....

Roligt boende

Ja då var det ju dags för en tur på den andra sidan av ön. Vi körde efter frukosten över vid elefantvägen och sedan ner förbi Old Town. Innan Gypsyvillage stannade vi uppe på en viewpoint Panorama med jättetrevlig personal. Vi njöt av utsikten och drack goda shakes innan vi begav oss vidare mot den fina resorten längst ner på östra sidan. Här bestod boendet av båtar, kojor högt uppe i träden och grottor. Helt klart värt att betala 300kr för en bungalow. Dålig service bara, jag fick ingen mat och gubben som var kypare hade inte riktigt alla hönsen hemma. Många papper blev det... och inte blev det rätt. När vi hade varit där åkte vi tillbaka till longbeach och jag fick äntligen mat i mig på Where else. På kvällen sa vi hejdå till Sylva inne i Saladan. Det var mycket tråkigt, det har varit härligt att ha henne här. Vi kommer sakna henne mycket innan vi ses i Örebro framåt sommaren.

Det blir en dag på stranden.....

Vi åt frukost i vårt nya hem dvs ute hos Djingis och Pio. Trevligare och mer hjälpsamma människor får man leta efter. Här kan vi sitta och titta på film, lyssna på musik, läsa böcker, äta, dricka öl eller bara softa. Hur underbart som helst. Inga bekymmer bara avkoppling, som att vara hemma utan att behöva städa, tvätta, laga mat eller diska. Sällskap om man vill och all service man kan tänka sig. Vi drog iväg in till Saladan och hyrde moppar. Mia fick en riktig tuff en så jag tror att hon blev förälskad, hon gick och smånynnade på en Yamaha låt och svävade i de rosa molnen.... Vi åkte iväg ner mot de finare stränderna, förbi Miami beach och stannade på vårt första stop vid Nui beach. Nästan inga människor, lite stenigt men total avkoppling. Man är tvungen att gå ner för en brant trätrappa och sedan öppnar sig stranden framför. Härligt. Vi började sedan känna oss lite hungriga och bestämde oss för att dra vidare ner mot "Same same but different". Här var allt tillverkat i flytvirke, det var inte mycket folk och perfekt att bada. Lagom djupt, helt blått vatten, inga fiskar (det låter konstigt men ibland är dem och äter på en och det är inte så skoj) och inga stenar. Helt klart favoritstranden. Här låg vi och gassade någon timme efter middagen och bara njöt av en avkopplande bok. Vi blev fikasugna och tog oss upp till ett ställe där vi åt pannkaka och njöt av utsikten innan vi begav oss hemåt. Underbar dag....

Lanthara Cottages hos Djingis och Pio

Nu har skolan börjat igen, Per har åkt hem och jag Mia och Sylva har bytt boende. Vi ville inte betala det höga priset hos Boy med familj längre och hittade ett jättetrevligt par som hyrde ut billiga bungalows mitt emellan stranden och vägen.

Flyttlasset gick av staplen i lördags. Per reste på morgonen och jag grät en skvätt när airconbussen begav sig. Det har varit tre underbara veckor tillsammans där vi hann med väldigt mycket men ändå kunde njuta av det thailändska lugnet. Tack Per.

En timme senare var vi packade (hihi)och klara jag, Mia och Sylva. Vi hade alla köpt på oss en del saker som vi nu fick asa på. Vi haffade två tuktuknissar som körde oss till vårt nya boende där vi sedan dess har blivit mycket väl mottagna av Djingis och Pio. De ställer upp, vi handlar på krita och de är mycket måna om oss och att vi ska ha det bra. Dessutom finns två söta små kattungar och jättfina träbungalows med altaner. Vi har pyntat, Mia med en massa böös och jag med lite finare pycke. Jag har skaffat trådlöst internet och min hängmatta är uppsatt. Fyra orkideér är upphängda och vi var i Krabi och shoppade för att inreda våra nya hem.

En liten nyarsfilm fran oss

Resa runt

Nu ar vi pa Phiphi och har under dagen akt pa den traditionella longtailutflykten runt Phiphi don. Jattebra snorkling och valdigt fint. Valdigt mycket sand i underbyxorna nar det var dags for att duscha.

Vi var i Bangkok i tre dagar. Vi hann med massor och shoppade sa mycket sa vi var tvungna att kopa tva nya vaskor. Jag var pa sjukhuset och kollade min puls da den hade varit valdo\igt lag under en halsokontroll men det visade sig inte vara nagot storre fel pa mig. Pa sjukhuset fanns ett Mc Donalds och en hotelllobby sa det var riktigt lyxigt. Ska nu bara kolla om pengarna gar att fa tillbaka pa forsakringen vilket jag inte riktigt tror pa. Bangkok var en trevlig stad dit vi kommer att aka igen. Vi hade lite otur denna gang da det var spritforbud pa grund av valet men det var mysigt hotell med pool mitt i stan.valdigt billigt. mysiga manniskor och massvis att se.

Efter Bangkok tog vi nattbuss ner till Ko Phanghna. Det var fullmane fest pa on men vi tog det lugnt och njot over att fa vara ensamma. Vi akte runt pa moped pa en massa daliga vagar och njot av var havsutsikt fran Bungalowsen. Vara nara och kara hemma hade ocksa skickat med julklappar som vi oppnade och vi fick t o m i oss lite julmat. Mycket mysigt. Resan darifran till Ko Lanta var allt annat an mysig. Mycket vantan och kladd. Vi blev lurade och nar vi kom till forsta farjan till Lanta var vi helt sakra pa attt vi skulle bli ranmordade da var bil som vi liftade med korde in pa en jatteliten grusvag som inte alls var den vagen som vi skulle aka.

Fyra vanner kom ocksa till Lanta och vi stannade dar nagra extra dagar innan vi begav oss till Phiphi. Nyarsfirandet gick av staplen pa Long Beach med tre ratters middag och massvis av drinkar for under 100kr/person. Vi firade tillsammans med lararganget och det var mycket trevligt. Raketer och rislampor skickades ivag klockan 12 och sedan var det teckno (mindre bra) hela natten...

Resa Lanta - Bangkok

Nu sitter man vid tagstationen i Bangkok. Jag har tagit farval av Sylva, Mia och Allas ett par dagar for att antligen fa traffa min sambo Per. De har lovat att de bara ska gora trakiga saker nu nar jag ar borta och en fest ar inbokad till den 28 klockan 19 pa Bomp Bar. Skamt osido jag vet att de kommer ha det underbart och fara runt pa motorcyklar, saknar det men man kan ju inte vara overallt.

Jag begav mig tidigt i gar morse. Bussen som skulle hamta mig klockan 9 dok upp 5 over 10 och man blir ganska nervos i det laget nar man har bokat en tagbiljett och hade velat ata lunch i Trang. Ja, ja jag hade ju packat ner nagra salta kex och Rocklets (goda eller hur Ellenor) sa jag skulle inte do av svalt. Chafforen korde som om han stulit bilen sa jag han fram 5 min innan taget skulle ga. Min mobil hade sa klart slutat fungera kvallen innan sa att fa tag pa Per var att foroka hitta en telefonkiosk. Detta hans inte med utan den hjalpsamme konduktoren lovade att hjalpa mig pa forsta stationen. Tagen var fina och gott om plats till att sitta i, jag hade dessutom tur att ingen datt mitt emot sa jag kunde slanga upp benen. Nagon ac var det inte tal om utan alla rutorna var nere sa att bade solen och vinden kom in. Harligt och en extra chans till att forbattra solbrannan. Taget kan ha gatt i max 50km/timme och bara ca 2 km fran Trang stannade taget. Alla for fram till fonsterna och det vi befarade var sant. Taget hade klippt en bil. Det fanns ingen direkt omtanke om att inte visa upp allt som hade hant utan taget rullade tillbaka sa att alla kunde beskada. Jag sag en aldre dam som grat hysteriskt, en motorcykel som var kvaddad och en totalkvaddad bil. Efter 15 min rullade taget vidare igen och alla utom jag stod och tittade i fonstret igen. Vad ar det med manniskor egentligen, nyfikna eller blodslystna?

Vid nasta station visade konduktoren mig till en telefonkiosk, han lovade att saga till mig nar det var dags och jag fick ringt hem till Per om bara for en liten stund. Sa mycket man vill saga och sa lite tid. Jag fick middag och frukost pa taget, inte alls det jag hade bestallt utan nagot som inte gick att identlifiera var det hade varit. Jag smakade pa allt men det ska sagas att det inte var sa mycket som jag at. Klockan 8 byggdes taget om till sovvagnar pa ett ganska smart satt och efter ett staende toabesok i gungning och tandborstning var det sangdags. Jag sov som en stock tills frukosten serverades klockan 4.

Nu har jag bokat in mig och Per pa ett riktigt lyxhotell i Bangkok, 2 natter innan vi drar ivag till kusten. Per onskade pool och det blev det nagaonstans vid Siam square.

Onskar nu alla en riktigt god jul.

Mopedåkning runt ön

Ja då var det dags för mig att lära mig köra motorcykel. Det ska tillägas att jag knappt kört moped innan men tyckte nu att det var dags efter nästan två månader på ön. I fredags direkt efter jobbet drog Katrine med mig in till Saladan för att hyra och övningsköra. Marie hängde också på vilket var bra och vi körde lite på en öde väg för att testa. Jag hyrde bara en automatare för ju mindre som kunde distrahera desto bättre. Det gick mycket bra, höll på att köra in i Katrine en gång när vi nästan stod stilla, körde en gång mot stopp och över samma gupp två gånger men annars gick det prima. Jag körde själv bort mot longbeach för att komma in i det och det kändes helt fantastiskt och som en stor frihet att ta sig runt på egen hand. Dagen efter var vi uppe med tuppen eller iallafall om man rättar sig efter Skalman och åkte ner mot Miamibeach. Mia satt bak på moppen och tro det eller ej körde jag nog säkrare med någon bak, det är precis som om man skärper till sig när man även ansvarar för någon annan. Vi ställde oss vid ett hotell och gick sista biten ner. Så här långt ner hade vi inte varit innan men det var jättefint. Vi tog en varsin juice och la oss på beachen. Därefter begav vi oss upp till en batikaffär innan vi satte oss på viewpoint och åt lunch. Härlig utsikt ner mot östra sidan och mycket god mat. Vi suttade vidare men det var väldigt brant så våra medresenärer fick gå en bit innan vi körde vidare till Mangroveträsken. Nu var det Mia som körde och jag fick sitta bak. Det gick galant som om hon aldrig gjort något annat.

Här, i träsket fanns det gott om krabbor och ödlor. Vi avslutade vår moppedag på ett tyskt caf'e med jättesmariga kakor. Riktigt härlig dag. På kvällen gick vi ut för att äta. Det var alkoholförbud fredag och lördag på grund av valet men det verkade inte alla ta fasta på. Stackars resturangägaren fick sköta hela resturangen själv men efter ett tag förstod vi inte varför han hade någon personal överhuvudtaget. Han skötte det utmärkt själv. Jättetrevlig man som dessutom hade en valp som bara var 2 veckor. Ursöt.

På söndagen var vi uppe med samma tupp och körde ner till Oldtown för att ta båten över till Ko Bubu. Flera med mig trodde att det var den ön som bara låg 1km från piren men tji fick vi. Detta var ingen direkt höjdar båttur fast ändå. Vågorna sköljde över båten, vi blev dyngsura och det gungade ordentligt. Våra två styrmän garvade mest åt oss och tänkte säkert dumma feranger men det var en minnesvärd tur. Väl på Ko Bubu sken solen och det var helt klart värt det. Det var bara vi där, fina stränder och klarblått vatten. Vi stannade där i ett par timmar. Badade, solade, tittade på strandfynd, fotade ödlor mm. Här ute fanns det också boende för mellan 60+120kr natten per bungalow och planerna smiddes på hemvägen att kunna åka hit igen. När det började blåsa upp tog vi båten tillbaka men då gled vi in på vågorna. Vi letade upp en härlig resturang vid namn Mango bar där vi kunde få jättegoda sallader och där det även här fanns mysiga rum innan vi bagav oss hemåt och lämnade tillbaka moppen. Helt klart värt varenda krona och vi hade en toppenhelg allihopa. Tack Katrine för hjälpen och tålamodet med oss.

Lucia på stranden

Alla barnens tränande gav verkligen utdelning. Vi samlades igår klockan 7 och hade ett fantastiskt luciatåg utmed havet på standen. Alla sjöng och var jätteduktiga. En jättehärlig tjej i förskolan sjöng jättehögt och ibland inte så rätt och rätt var det var skrek hon och pratade med sin mamma. Men är man tre år så är man. Mycket folk samlades och barnen var mycket nöjda.

Nu är det fredag och det öser ner regn, vet inte om vi kommer hem..... Vi ska ut och köra moped hela helgen runt om på ön så det ska bli mycket trevligt. Detta blir sista helgen innan jag får träffa Per så jag hoppas att tiden går fort.

Pinang

Hela eftermiddagen spenderade vi ute på stan. Vi gick i gränderna och tittade på alla oika typer av hantverk. Bildelsverkstäderna var många och fulla med skrot, en kille satt och tillverkade träpersienner, någon svärvade en stor metallmutter, en tant tillverkade kokosmjölk och en liten späd dam hanterade stora isblock för att tillverka isbitar. Vi hittade en dam som kokade hemmalavat te som skulle koka i 6 timmar. Detta var kanske inte det godaste tet men det var hälsosamt. Vi forstatte vår hälsosamma stil och gick in på massage och därefter blev det sushi. Framåt kväll gick vi in på ett stort köpcentrum där allt var jättebilligt. Snygga skor för 40kr, skinnväskor 60kr mm mm. Vi sprang runt som galningar på alla de 7 våningarna. Vi tyckte det var synd att vi redan hade shoppat alla julklapparna och när varuhuset stängde klockan 10 på kvällen var vi ganska slut.

Dagen efter sov vi länge och gick och åt frukost hos vår indier, det är inte var dag man äter full måltid till frukost. vi gick inom en en fsk och fjäderfä marknad och bevittnade hanteringen av fåglar. Ush och pi, Mia vände ganska snabbt och jag tvingade mig kvar en stund i studiesyfte och tog lite bilder. Om vi säger så så dröjer det ett tag innan det blir kyckling igen.....Vi hade bokat resan till Hat Yai och tro det eller ej fick vi våra visum precis innan vi begav oss. Vi kunde pusta ut och målet med resan var fullbordat. Vi åkte 5 timmar på buss och det var skönt att denna gången dela upp resan. Innan gränsen uppenbarade sig en taxfree shop där vi kunde köpa vin. Väl i Hat Yai var det dags för än en gång att leta hotell. Vi blev avsläppta i centrum och gick in på först ett lyxigt hotell, det var billigt men vi bestämde oss för att kolla runt lite till. Rakt över gatan fanns Num Huat Guest House som vi ycket varmt kan rekommendera. Inte det fräschaste men varmvatten, ac och trevlig personal. Kvinnan som arbetade där hade dessutom varit bosatt i Örebro under några månaders tid. Världen är bra liten.

Vi gick ut klockan 20 och han med lite shopping innan vi satte oss på en jätehärlig pub med livemusik. Thaikillarna som spelade var jätteduktiga och kunde bra engelska. Det var lite äldre musik som var enkel att digga med i. När de spelade I´ll be right here waiting for you var det svårt att hålla tårarna borta och jag saknade Per mer än vanligt. Som tur var blev det West Virginia efter det och Mia och jag funderade på om vi skulle gå och bjuda pp nån men konstaterade att alla såg exakt likadana ut utom en jättelusig kille i keps som mest satt och sov. Mias kommentar stämde i allafall när hon yttrade " De har ju iallafall tänder" men vi blev sittande.

Vi lämnade Hat Yai igår lördag, en bra stad konstaterade vi dit vi troligtvis kommer att göra fler besök. Hemresan var dock allt annat än en hit. 7 timmars bussresa ihoptryckta på ett och ett halvt plastsäte i gassande sol utan fungerande AC. Värmeutslag i rumpan säger jag bara. När vi kommer till färjeläget har två av tre båtar gått sönder så kön är kilometerlång. Efter över en timme i kö med flera timmar framför oss tog vi våra väskor och traskade iväg och gick på färjan istället. Väl på färjan hittade vi några fransmän med flakbil som vi kunde lifta med resterande båtfärder och bilfärd.

Resan var helt underbar, många upplevelser, många intryck men hur underbart som helst att komma hem till Lanta Bee Garden, Sylva, nystädat rum och katten Allas.

Malaysia

Ja da sitter man i Malaysia pa Banana Guesthaus tillsammans med en massa backpackers som alla ar har for at fornya sin thaivisum. Valdigt trevligt och manniskor fran hela varlden.

Vi begav oss i onsdags pa konungens fodelsedag och skumpade runt pa en buss i over 13 timmar. Det ar lustigt med thaialnd och tid. Har man bokat en buss klockan 8 kan den komma mellan klockan 7 och 10 sa det ar bara till att halla ut och vanta eller stiga upp nar bussgubben knackar pa dorren. Denna gang var han bara 45 min forsenad sa det var bara tilltt le och se glad ut, vi hade ju denna dag till detta. Vi insag att var vilopaus och lunch i Trang fick strykas. I Trang vilket var en valdigt thailandsk stad han vi anda lite grann trots allt. Vi gic och at en kall lunch som skulle varit varm i ett gatukok kanske inte sa smart med tanke pa den langa bussturen framfor oss men det gick het okej.

Vi kopte ocksa en stock med bananer for att bara kopa 6 var det inte tal om. Nar vi kollat vilken tuktuk vi skulle kopa om vi fick en massa pengar over och nar jag varit pa toa 2 ganger ( jag vet att Per tror att jag inbillar mig) sa satte vi oss pa bussen men tron om att nasta stop var Pinang. Vi stanad sedan i Hat Yai dar vi skulle fordriva tva timmar och det

var inga problem, det uppenbarade sig en Robinson affar medjattemycket roligt och billigt att shoppa. Vi snalade med tanken pa att vi inte hade klart for oss vad Malaysiaresan skulle kosta men vi hade atanke att kanske tillbringa en shoppingdag har pa tillbakvagen.

Resan gick vidare mot Pinang med vaskan fullproppad med sotsaker och efter inte allt for manga kakor madde vi illa och var valdigtoroliga i magen. Vi koim fram till tullen och jag borjade oroa mig for minpackning. Vi hade ju stallt ifran oss vara vaskor i tva timmar i Hat Yai och vem visste vad nagon hade stoppat dem. Ja fick fram min vaska och kollade igenom den noga, kanske lite alltfor nojig men dodsstraff ar ju trots allt dodsstraff. Nar ja var pa vag in i bilen sag jag en kille som slangde in en vanlig sportvaska pa vara platser, min tanke var att dar sitter ju vi ha far satta sig nan annanstans. Darfor slangde jag bak vaskan en rad. Nar sedan alla hade satt sig insag jag att killen med vaskan faktiskt inte var med sa jag sa visa till busschaffisen och de andra i bussen tyckte liksom ja att vi skulle lata vaskan vara och lamna den innan tullen. Precis da efter vi hade tjafsat ett tag dyker killen upp, betalar 500Bath till chafforen och satter sig intill oss pa bussen. Mystiskt. Vi gar allaav i passkontrollen, jag valdigt avslappnad nu da jag faktiskt kollat min vaska. Valdigt trevliga tullkillar som genomsoker vara vaskor och drar till och med pa smilbanden och skamtar lite. Nar vi sedan satter oss pa bussen ar vi en man kort. Gissa vem? Vi vantar i nastanen timme pa att han ska dyka upp varefter chafforen meddelar att han far stanna har.

Resan gar vidare mot Pinang, nu ar vagarna mycket battre, husen finare och det ar mer rent overallt. Vi sover, laser, tittar ut och efter nagra timmar infinner sig trasmaken. Jag kanner att bussarna inte ar gjorda for oss och inte heller for langresor, ibland ar det tur att vara lite pygme. Jag ar glad over attmin sambo inte ar med da han ar over 1,90 och jag inser att mitt forslag till mina foraldrar att ta bussen till Pinang nog far strykas, jag far istallet kolla upp flygmojligheterna. Nar Pinang antligen narmar sig inser vi att on ar mer befolkad an vi har trott. Harbor over en miljon manniskor i en stad med skyskapor och hoghus och det finns flertalet golfbanor och valdigt fina strander. Helt enkelt ett mycket bra resmal. Vi anlander till guesthuset som var rekommenderat till oss och inser att de billigaste rummen var slut och far darfor ta ett dyrare eller leta efter ett annat hotell. Efter en liten runda och en diskussion enas vi om att ta in pa det forsta stallet dar det trots llt fanns varmvatten. Det kan lata lojligt men det ar nagott som man saknar efter en manads tid.

Vi gar ut och ater klockan ar nastan 9 pa kvallen och vi hittar en fantastisk indier langre ner pa gatan. Han serverar oss olika indian set. Jag far mitt serverat pa Bananblad direkt pa bordet och kryddningen ar fantastisk. den haltjocka indiern som ager stallet ar mycket glad for att ha oss dar och vill visa oss allt han gor och kan. Trevligt verkligen. Vi avsluat kvallen med ett par Tiger ol och kryper ner i var gemensamma dubbelsang klockan halv 2.

Dagen efter inleder vi dagen med den efterlangtade varmduschen innan vi mots av en riktig kalldusch. Vi ska lamna in vara visapapper och den manliga damen i receptionen skakar pa huvudet och sager att hon behover vara orginal. Vi sager som det ar att de ar hos advokaten och att advokatengav oss dessa papperna. Irritationen stiger fran var sida och vi blir bittra bada tva. Kan advokaten i Thailand ha sa fel eller har vi fatt fel uppgifter. Hon tar pappena anda tillsammans med advokatens nummer och vi hoppas pa det basta.

Vi gar till ett stort kopcentrum och koper oss lite nudelsoppa till frukost. Humoret borjar tina och vi gar efter en litenrunda i ett stangt kopcentrum tillbaka till hotellet for att byta till ett billigare rum. Darefter tar vi en cykeltaxi untfor att titta pa stan. En aldre man cyklar runt med oss som kan bara nagra fa uttryck pa engelska, o my god, old, do not worry be happy....... Han visar oss i alla fall en moske dar vi far ga in. Jag blir ombed att ta pa mig en sloja och en stor rock sa det gor jag, Mia far daremot ga in som hon ar och sedan ar vi tillsammans med alla dessa man. Valdigt intressant och larorikt. Vi blir darefter visade till en rik kinesisk familjs hem i borjan av 1900 talet med en san lyx som man inte kan fatta. Mycket byggmaterial som var fraktat fran Irland och sakert 100 hela en meters glasvaser med massa krussiduller fran England, jag vet inte hur manga halva.

Maste avsluta men berattelsen fortsatter och bilder kommer.

Julklappsinköp

Ja, jag var inte lika tidigt på det som Madde som köpte alla sina klappar i våras men nu har jag iallafall köpt mina klappar som ska skickas hem. Det var roligt att köpa utan att behöva stressa i julruschen och inte en enda jullåt spelades i affärerna. Mia var nära att köpa alla sina julklappar på stranden när hon låg och solade. Hon kom dock fram till att hon skulle designa alla sina egna smycken med snäckor (den jag har sett såg dock mest ut som ett hawaiihalsband).

Vi har fått nytt besök av Silva, en väninna till Mia som är ute och reser runt. Mycket trevlig dam med mycket spännande att berätta.

Veckan som kommer bli tuff. Vi ska jobba i två dagar innan det bär av till Malaysia och Penang. Vi åker för att förlänga våra visum men vi ska passa på att se något annat också. Lite synd är det dock för vi missar kungens födelsedag som ska firas på onsdag då han fyller 80år.

Advent

Nu har Mia och jag skaffat varsin stake men inte sören blir det roligare för det. Till och med veken veknar så vi har blivit tvungna till att kyla av oss i hettan.

Julpyntet är igång på våra balkonger. Vi har nu köpt varsin ljusstake som vi har dekorerat med sand och snäckor och till helgen ska det investeras i ljusslingor så att vi känner lite julstämning. Vi har också investerat i en frigolitlåda med is som vi ska ha till kylskåp, det börjar bli riktigt hemtrevligt.

I skolan sjunger vi luciasånger om dagarna. Nog ska det bli jul här också.

Loi Kratong och Phiphi

Ytterliggare en händelserik helg. I fredags direkt efter jobbet åkte vi till longbeach för att kolla in boende till mig och mina vänner över jul och nyår. Jag gick runt en lång stund men allt var uppbokat innan jag hittade dessa helt okej bungalows för 240kr/st/natt vilket jag tyckte var bra med tanke på att det bara är 30 meter till stranden. Vid longbeach hittade vi också Taverna, en resturang som sålde revbensspjäll, fish and chips och allt möjligt annat i gigantiska portioner. Thaimaten är god men efter en månads tid var det gått med något helt annat. Vi åt och gamsade i oss och tänkte för mig själv att jag måste tipsa Far om detta när han kommer hit. När vi åkte hem satte vi oss på vår egen lilla hotellpub innan vi gick bort till Melrose Place för att fråga om ett telefonnummer. Detta innebar att vi istället för att gå hem och lägga oss tog en tuktuk till longbeach och lyssnade på tysk teckno en bit in på natten. Trevligt men en dj som inte fattade att vi ville lyssna på annat än tysk teckno, kanske ett teckan på att vissa av oss började bli lite gamla.

På lördagen var det en lång stranddag, kanske alltför lång med tanke på den röda färgen som både jag och Mia drog på oss. Jättehärlig dag i strålande sol, en riktig slappedag som vi väl hade förtjänat enligt oss själva. På kvällen var det dags för Loi Kratong. En högtid som firas då fullmånen drar flodvattnet så högt upp som möjligt. Alla skickar då iväg kratonger (små tillverkade båtar av bananblad) med sina synder ut på havet. Detta blev jättefint och det skickades även upp massvis med rislampor. Vi firade detta här på Klong dao.

Idag åkte jag och Mia ut till Phiphi. Mia skulle träffa några vänner och jag skulle leta boende över nyår. Båten ut kändes jättehälig. Vi låg uppe på däck och halvsov. Det blåste en del men det var ingen fara. Till och med jag tyckte det var lugnt. När man såg phiphi kom en härlig känsla upp i magen och det kändes mycket bra att komma tillbaka till ön. Den första timmen drog jag med mig Mia och letade boende. Jag hade ett favorithotell jag ville kolla in först uppe i backen och det var en bit dit. Med tanke på att det var nästan 2 år sedan jag var på Phiphi sist så var det lite svårt att hitta till en början. Det var mycket upp och ner och dramför allt upp. Jag drog runt på stackars Mia in och ut fram och tillbaka i nästan 35 gradig värme. På vägen till longbeach gav Mia upp när vi skulle in i skogen. Hennes djurfobi satte stop och jag som hennes personliga tränare idag fick traska vidare själv. Jag vände också ganska snart och vi tog ett välbehövligt bad i en jättefin liten bukt med blått vatten. Efter detta träffade Mia sina vänner och jag fortsatte att leta boende. Allt, verkligen allt var helt fullt. Jag kollade runt på säkert 10 olika hotell, vi ville ha lite lyxigare över nyår men allt var slut. Jag gick efter ett tag och atte mig på ett turistoffice precis vid piren och sa hjälp. Han försökte också under drygt 45 minuter. Till sist verkade som om vi hittade ett fint hotell på andra sidan ön. Jag ville kolla rummen så att de var fina så vi traskade dit. 25 min i 35gradig värme är inte roligt. När vi kom fram var där givetvis inga rum utan han försökte dra med mig upp till view point för att kolla däruppe. Då höll jag på att få solsting och vi gick tillbaka igen. Jag fick efter mycket om och men tips om två andra hotell på andra sidan så jag pinnade iväg till dem. Det ena hotellet hade ett rum och det andra var i så dåligt skick så det ville jag inte ha. Iväg till longbeach och kollade där men där var det också fullt. Fick sedan springa till färjan då jag insåg att jag inte hade fått någon mat i magen.

Boende på phiphi ska bokas i tid. Provar nu istället med internetbokning för att se om det fungerar. Alla rummen var ju uthyrda till resebyråar så man kanske kan få napp där. Värt att testa, har redan skickat iväg en bokning.

Första videon

Här kommer min första film som Per har hjälpt mig att klippa ihop. Jag får inte rätt på videouppspelningen i moviemakern så jag har tyvärr inte kunnat klippa själv. Det är lite svårt att klippa när man bara hör ljudet. Väl mött eller som på tv: Känsliga tittare varnas....

Tempelbesök

Nu har vi varit på utflykt med skolan och detta var en stor upplevelse. Vi åkte buss dit alla barnen från förskolan upp till åk 9. När vi kom fram gick alla barnen in på tempelområdet och satte sig tyst och lyssnade på en högt uppsatt munk. Munken kunde ingen engelska utan vi fick översätta i två led. Trots detta satt alla tysta och lyssnade på den lilla utegården med fötterna riktade bort från Buddha i nästan 20minuter. Därefter reste sig alla och gick lugnt och stilla bort till en samlingssal där vi fick lära oss en del saker om alla de fina målningarna som fanns på väggarna. Här inne satt vi stilla länge och lyssnade. Alla barnen fick också sitta tysta och meditera under 5 minuter och alla barnen från de allra minsta till de största klarade detta. Detta var en mycket häftig upplevelse. Därefter bad munken en lyckobön till oss och vi fick gå in i templet.

En lite tidig julkortsbild

Igår söndag var det dags för marknad och trots pencillinkur får ju inte detta missas. Thailändarna tyckte nog vi var knäppa i den 40gradiga hettan men vad gör man inte för att kunna investera i en hängmatta att ha på altanen. Vi hittade denna fina julkortsbild som vi tänkte skulle lysa upp där hemma.

Ordvitsar

Ja, engelskan blir ju som den blir i det här landet. Vår man som äger bungalowsen på skolan blir ofta en person som måste fixa vissa praktiska saker till oss som inte alltid fungerar till exempel strömmen, internet, lampor och toaletter. Varje gång det är något som inte fungerar tar han sig för huvudet och säger på sin lite lustiga engelska I´ve got headshake. Detta ska jag helt klart ta med mig tillbaka.

En kille som heter Dam kör ofta oss i Tuktuk. Han är jättetrevlig och kan förhållandevis bra engelska. En morgon när Mia skulle åka hade hon frågat honom " Are you dam? Detta kan ju misstolkas av oss som kan engelska men han log och såg glad ut och sa Yes, yes.

Vi har också kommit på ett ganska fyndigt (om vi får säga det själva) namn till vår huskatt. Han är inte så dum som man kan tro utan är ng väldigt tacksam att våra hotellägare är buddister. Det innebär ju för hans del att han kan gå och snylta av offergåvorna och på så vis hålla sig i form. Vi har då övertygats om att han nog känner Buddah väldigt väl och har nu blivit döpt till Budds eftersom kattnamn måste innehålla s.

Sjuk

Ja så har man varit sjuk också. I fredags när vi gick hem var det inte mycket med mig. Jag orkade knappt gå och Mia fick bära alla sakerna. Jag hade feber och ont i bihålorna så jag misstänkte bihåleinflammation. Jag har ju gått och dragit på något sedan i september som jag inte riktigt har blivit av med. Jag kom hem och mådde riktigt dåligt, orkade inte göra något utan la mig i sängen direkt. Det är ingen hit att vara sjuk i denna värmen, hemma hade man ju lagt sig med ett stort täcke och tagit en kopp te. Jag kände mig liten. På lördagen mådde jag ännu sämre och tog en madrass och la mig ute på altanen. Mia var lite magdålig så hon låg på altanen intill. Det var inte mycket med någon av oss. Jag försökte ringa min mamma för att få någon som tyckte synd om mig men insåg att hon var i Stockholm. Jag klädde på mig och tog en tuktuk in till apoteket, Mia vågade inte följa med utan var i behov av avståndet 10meter till en toa så lite halvyr begav jag mig iväg. Det är bra med apoteket här nere man pekar bara där man har ont och sedan får man en massa dunderpiller. Jag fick med mig pencillin hem samt tabletter för bihålorna och lite vanliga huvudvärkstabletter. Ett flertal timmar senare och efter ett melodikryss med Astrid Lindgren låtar kände jag mig genast lite bättre. Även Mia hade pignat till och mådde prima.

Ananaspaj och ny fotografering

Ja, så var det dags för ytterliggare fotografering för våra fyra kort var inte tillräckligt utan den thailändska myndigheten ville ha 10 kort på oss alla. Men det är väl klart att alla vill ha bilder på oss, vem vill inte det? Vi hoppades på att våra bilder låg kvar i datorn men icke. One, two och three fick ta nya. Vi orkade inte med att han skulle fotoshoppa oss allt för mycket så vi bytade skjortor mitt i affären. Vit skjorta på, vit skjorta av. Ändå var han tvungen att ändra hudfärg på oss så att vi inte såg för ojämna ut i huden.

Vi hade hemkunskap för första gången i tisdags och det var en upplevelse. Uppgiften för dagen var att göra ananaspaj med vaniljsås. Vi startade kvart över 9 och var klara klockan 12. Det var ett stort projekt med mycket improvisation. Vem har tillexempel kokat vaniljsås i en wokpanna, på gasspis och försökt moderera smaken med vaniljessens eller köpt smöret en vecka innan utan att ha tillgång till kylskåp? Vi hade skoj allihopa trots 45 gradig värme, en värmekoloss till gasugn, och ett par trevliga thaikaféägare som gjorde allt för att vara oss behjälpliga men som inte förstod vad vi sa. Nästa vecka ska bli minst lika spännande och alla som var och åt pajen var mycket nöjda.

Ikväll ska jag och Mia ta emot våra första gäster och det ser vi mycket fram emot, denna gången är det en barndomsvän till Mia som kommer. Jag flyttar in till Mia och det andra paret får sova inne i mitt rum. Mia har enkelsängar så det kändes bättre. Alltid roligt med gäster och lite nya människor.

Vardag

Ja varje gång man skriver skriver man ju om saker som händer men det är kanske någon som vill veta hur våra vardagar ser ut. Jag går upp runt 6.30 för att ta mig en promenad eller springa ut med stranden (det sistnämda mer sällan) då är det inte så varmt och det är bara jag och några munkar ute. Stranden där vi bor är ca 1,5km lång. Bredden beror väldigt mycket på tidvattnet ca 75 meters skillnad och även skräpmängden är olika beroende av detta. På stranden finns det en massa genomskinliga små krabbor som irrar runt och en hel del lösspringande hundar. När jag kommer hem från min runda tar jag en kalldusch då vi inte har varmvatten och träffar sedan Mia för en gemensam frukost ute på våra altaner där vi har pyntat och kommer att pynta mer och mer.... Frukosten består under veckorna av sötad havregrynsgröt som vi bara rör ut i kokande vatten och till detta har vi soyamjölk. Då vi inte har kylskåp är det väldigt mycket som vi får utesluta men tro det eller ej så är det ganska gott. Mia var väldigt tveksam till en början. Till frukosten dricker vi också sötat te med mjölk som vi köper färdigt i påsar. Frukosten förvarar vi i en varsin försluten plastlåda för att slippa alla möjliga djur. På helgerna lyxar vi till det med frallor, jag med nutella på och Mia med en ananasmarmelad då vår kalles kaviar tog slut väldigt fort. När vi har ätit en lung frukost är klockan 8 och det är dags att traska ut med stranden till skolan. Skovalet är enkelt, det är plastskor som gäller som man enkelt kan sköla av, massvis med lera, saltvatten och sandstrand traskar man i varje dag. Dessutom måste skorna vara slipins eftersom man måste ta av dem varje gång man ska gå in i en affär eller in hos någon. Promenaden tar ca 20minuter om man traskar i ett långsamt tempo, njuter av att vattnet sköljer över fötterna och tittar bort mot phiphiöarna.

Väl på skolan klockan 8.30 fixar vi lite saker som kan behövas under dagen. Tyvärr kan man inte räkna med att allt fungerar som det ska så det blir oftast ganska mycket improvisation. Barnen börjar klockan nio då vi samlar åk 5-9 ca 20 elever i ett av klassrummen och berättar hur dagen kommer att se ut. I varje ämne har barnen med sig material hemifrån så alla arbetar med olika saker. Ibland kan de jobba i grupp om det är så att de ska göra samma men oftast jobbar de enskilt. Vi har alla ämnena som finns i Sverige men det fungerar på lite annorlunda sätt. Slöjden är väldigt behovsstyrd, behöver vi nya bord monterar barnen dessa, behöver vi en hylla är det barnen som hjälper till att sätta upp denna, behöver de mindre barnen något exempelvis en svarttavla att ha ute och leka med på rasterna hjälper barnen till med detta. Hemkunskapen ska jag börja med denna veckan, dels ska barnen få följa Mun (mattanten) med inköp, lagning och diskning och varje tisdag ska jag ta med mig 5 elever till ett bageri där vi ska baka och sälja våra alster. Detta ska bli jätteskoj även om det kan vara lite kladd med att få tag på ingredienser...

På tiorasten får barnen frukt, den brukar bestå av bananer, pomelo, vattenmelon, papaya och ananas. Barnen går också ut från lektionerna för att dricka vatten. Det gäller att minst dricka glas om dagen annars orkar vi inte med eftermiddagen. Klockan 12 går vi bort och äter lunch på ett vanligt matställe. Klockan 13 börjar vi igen och slutar med lektionerna klockan 2. På tisdagar och torsdagar får de äldsta eleverna stanna till 16 medan vi har konferens. På måndagar har alla barnen samling i Salan (en utesal med halmtak) då vi hälsar alla nya barn välkomna och sjunger den thailändska nationalsången. På fredagar avslutar vi dagen med att säga hejdå till barnen som lämnar oss och sjunger även då samma sång.

Klassrummen är vanliga boendebungalows så därför är vi bara som max 9 barn i 7-9 och 12 barn i 5-6. Toaletterna i varje bungalow använder vi också som omklädningsrum efter gympan om man inte vill duscha av sig i vattenspridaren vilket inte spelar någon roll då det är kallvatten i båda. Gympan hålls på stranden och avslutas alltid med ett efterlängtat bad.

När barnen slutar klockan 2 sätter jag och Mia oss oftast och mailar till lärarna hemma i Sverige. Det är ju dem som har ansvaret för elevernas inlärning då de sätter betygen och därför tycker vi att det är viktigt med den kontakten. Barnen här ska ju försöka i möjligaste mån följa sin skolgång hemma.

När vi traskar hem utmed stranden försöker vi att släppa jobbet. Oftast tar det ca 10min men därefter njuter vi av utsikten. Har vi jobbat länge går vi direkt till en resturang och äter annars badar vi och går hemom. Vi försöker testa olika maträtter varje dag men det är svårt att låta bli vissa favisar. Vi beställer redan nu in spicy mat och har hittat några resturanger där vi kan få väldigt billig och god mat för ca 20kr var. Vi har gemenam matkassa som vi använder när vi äter båda och det fungerar jättebra. Vi föröker hålla oss till alkoholfria drycker utom på helgerna men det är väldigt gott med en öl till maten.

Det mörknar redan halv 7 och då brukar vi gå hem och mysa på våra fina altaner. Vi har köpt fotogenlampor som vi tänder och lyssnar på P4, dricker te och pratar strunt. Solnedgången är oslagbar.

Vi har fläktrum båda två men har vant oss vid att sova utan fläkt. Det är mysigt att sova med öppet fönster och höra havet som bara är 100 steg bort. Man vaknar ibland på natten då det är ett turistboende vi bor på och dessutom har vi väldigt nära till mosken med deras böneutropare.

En snabb vecka

Denna veckan har gatt oerhort snabbt, det har varit en massa skoj saker som har hant. I torsdags begav vi oss ut pa kvallsstrapatser till long beach, en strand som ligger nedanfor varan, eftersom Marie fyllde ar. Det blir ju inte samma sak att fylla ar har nere men vi at gatt, sjong for henne och gav henne nagra sma presenter. Stallet som vi var pa lag langt nere, precis vid havet och tuktuken kantrade nastan pa ditvagen men det var helt klart vart ett besok. Detta maste upplevas.

I fredags var det dags for varan forsta studiedag. Jag och Mia agnade en stor del av morgonen at att moblera vara klassrum. Det blir nog bra nar det ar klart men det finns en del svarigheter med mobler i detta landet eller rattare sagt svarigheter av att vara beroende av att thailandarna ska fixa saker. Det galler att stressa ner och tanka att det fixar sig men det ar inte alltid sa latt men forhoppningsvis ar detta en bra stressovning.

Pa eftermiddagen var det dags for utflykt och ingen visste vart vi skulle. Det blev en matlagningskurs dar vi fick lara oss att gora Panang, Pad Thai och Sweet and soursas (Swe swa so). Jattebra verkligen, funderar pa att ta fler liknande kurser. All personal var mycket nojda med eftermiddagen.

Idag lordag var det dags att bege sig av till advokaten med alla vara papper. Vi fick skriva pa en massa papper pa thai dar vi inte hade en aning om vad det stod och lamna ifran oss alla vara orginal inklusive vara pass. Var detta bra kan man undra? Hur som helst, vi hade inget att saga till om sa det var bara till att le och se glad ut. Efter detta var det dags for stranden tyckte vi, stralande sol och valdigt varmt. Dar lag vi hela eftermiddagen innan det var dags for var forsta thaimassage. Underbart!

Mia och jag har nu kopt saker till vara balkoner, for att pynta lite bla snore sa att vi kan hanga upp orkidier, mattor och fotogenlampor. Dar sitter vi och langtar efter er dar hemma. Valdigt manga romantiska kvallar hade det kunnat vara med solnedgang och mysiga strandbarer. Gissa om jag saknar Per.

Nu ska vi vidare till en reggiebar for att fira att det ar lordag. Imorgon blir det nog longbeach.