Malaysia

Ja da sitter man i Malaysia pa Banana Guesthaus tillsammans med en massa backpackers som alla ar har for at fornya sin thaivisum. Valdigt trevligt och manniskor fran hela varlden.

Vi begav oss i onsdags pa konungens fodelsedag och skumpade runt pa en buss i over 13 timmar. Det ar lustigt med thaialnd och tid. Har man bokat en buss klockan 8 kan den komma mellan klockan 7 och 10 sa det ar bara till att halla ut och vanta eller stiga upp nar bussgubben knackar pa dorren. Denna gang var han bara 45 min forsenad sa det var bara tilltt le och se glad ut, vi hade ju denna dag till detta. Vi insag att var vilopaus och lunch i Trang fick strykas. I Trang vilket var en valdigt thailandsk stad han vi anda lite grann trots allt. Vi gic och at en kall lunch som skulle varit varm i ett gatukok kanske inte sa smart med tanke pa den langa bussturen framfor oss men det gick het okej.

Vi kopte ocksa en stock med bananer for att bara kopa 6 var det inte tal om. Nar vi kollat vilken tuktuk vi skulle kopa om vi fick en massa pengar over och nar jag varit pa toa 2 ganger ( jag vet att Per tror att jag inbillar mig) sa satte vi oss pa bussen men tron om att nasta stop var Pinang. Vi stanad sedan i Hat Yai dar vi skulle fordriva tva timmar och det

var inga problem, det uppenbarade sig en Robinson affar medjattemycket roligt och billigt att shoppa. Vi snalade med tanken pa att vi inte hade klart for oss vad Malaysiaresan skulle kosta men vi hade atanke att kanske tillbringa en shoppingdag har pa tillbakvagen.

Resan gick vidare mot Pinang med vaskan fullproppad med sotsaker och efter inte allt for manga kakor madde vi illa och var valdigtoroliga i magen. Vi koim fram till tullen och jag borjade oroa mig for minpackning. Vi hade ju stallt ifran oss vara vaskor i tva timmar i Hat Yai och vem visste vad nagon hade stoppat dem. Ja fick fram min vaska och kollade igenom den noga, kanske lite alltfor nojig men dodsstraff ar ju trots allt dodsstraff. Nar ja var pa vag in i bilen sag jag en kille som slangde in en vanlig sportvaska pa vara platser, min tanke var att dar sitter ju vi ha far satta sig nan annanstans. Darfor slangde jag bak vaskan en rad. Nar sedan alla hade satt sig insag jag att killen med vaskan faktiskt inte var med sa jag sa visa till busschaffisen och de andra i bussen tyckte liksom ja att vi skulle lata vaskan vara och lamna den innan tullen. Precis da efter vi hade tjafsat ett tag dyker killen upp, betalar 500Bath till chafforen och satter sig intill oss pa bussen. Mystiskt. Vi gar allaav i passkontrollen, jag valdigt avslappnad nu da jag faktiskt kollat min vaska. Valdigt trevliga tullkillar som genomsoker vara vaskor och drar till och med pa smilbanden och skamtar lite. Nar vi sedan satter oss pa bussen ar vi en man kort. Gissa vem? Vi vantar i nastanen timme pa att han ska dyka upp varefter chafforen meddelar att han far stanna har.

Resan gar vidare mot Pinang, nu ar vagarna mycket battre, husen finare och det ar mer rent overallt. Vi sover, laser, tittar ut och efter nagra timmar infinner sig trasmaken. Jag kanner att bussarna inte ar gjorda for oss och inte heller for langresor, ibland ar det tur att vara lite pygme. Jag ar glad over attmin sambo inte ar med da han ar over 1,90 och jag inser att mitt forslag till mina foraldrar att ta bussen till Pinang nog far strykas, jag far istallet kolla upp flygmojligheterna. Nar Pinang antligen narmar sig inser vi att on ar mer befolkad an vi har trott. Harbor over en miljon manniskor i en stad med skyskapor och hoghus och det finns flertalet golfbanor och valdigt fina strander. Helt enkelt ett mycket bra resmal. Vi anlander till guesthuset som var rekommenderat till oss och inser att de billigaste rummen var slut och far darfor ta ett dyrare eller leta efter ett annat hotell. Efter en liten runda och en diskussion enas vi om att ta in pa det forsta stallet dar det trots llt fanns varmvatten. Det kan lata lojligt men det ar nagott som man saknar efter en manads tid.

Vi gar ut och ater klockan ar nastan 9 pa kvallen och vi hittar en fantastisk indier langre ner pa gatan. Han serverar oss olika indian set. Jag far mitt serverat pa Bananblad direkt pa bordet och kryddningen ar fantastisk. den haltjocka indiern som ager stallet ar mycket glad for att ha oss dar och vill visa oss allt han gor och kan. Trevligt verkligen. Vi avsluat kvallen med ett par Tiger ol och kryper ner i var gemensamma dubbelsang klockan halv 2.

Dagen efter inleder vi dagen med den efterlangtade varmduschen innan vi mots av en riktig kalldusch. Vi ska lamna in vara visapapper och den manliga damen i receptionen skakar pa huvudet och sager att hon behover vara orginal. Vi sager som det ar att de ar hos advokaten och att advokatengav oss dessa papperna. Irritationen stiger fran var sida och vi blir bittra bada tva. Kan advokaten i Thailand ha sa fel eller har vi fatt fel uppgifter. Hon tar pappena anda tillsammans med advokatens nummer och vi hoppas pa det basta.

Vi gar till ett stort kopcentrum och koper oss lite nudelsoppa till frukost. Humoret borjar tina och vi gar efter en litenrunda i ett stangt kopcentrum tillbaka till hotellet for att byta till ett billigare rum. Darefter tar vi en cykeltaxi untfor att titta pa stan. En aldre man cyklar runt med oss som kan bara nagra fa uttryck pa engelska, o my god, old, do not worry be happy....... Han visar oss i alla fall en moske dar vi far ga in. Jag blir ombed att ta pa mig en sloja och en stor rock sa det gor jag, Mia far daremot ga in som hon ar och sedan ar vi tillsammans med alla dessa man. Valdigt intressant och larorikt. Vi blir darefter visade till en rik kinesisk familjs hem i borjan av 1900 talet med en san lyx som man inte kan fatta. Mycket byggmaterial som var fraktat fran Irland och sakert 100 hela en meters glasvaser med massa krussiduller fran England, jag vet inte hur manga halva.

Maste avsluta men berattelsen fortsatter och bilder kommer.