Jobbet som lärare i Thailand

Att arbeta som lärare i Thailand är mycket, mycket givande. Man lär sig vad som är viktigt och vad som fungerar för en själv. Det har varit en period i mitt liv som jag uppskattar mycket och där jag mött många härliga elever, kollegor och föräldrar. Det har varit mycket jobb framförallt vissa perioder. Som lärare kan man ju alltid jobba hur mycket man vill och det är upp till var och en att sätta en gräns. Denna gränsen är mycket viktig. Bitvis har jag under min vistelse arbetat mer än så och det märks. Jag har också lärt mig mycket om lärarkåren. Många i vårt yrke inklusive mig själv vill ha mycket kontroll. Vi är ofta ledartyper som tror att det jag gör och på det sättet jag gör saker och ting är det bästa. Tänk vad bra det hade varit om vi alla hade insett att alla faktiskt behövs och tom den sämsta läraren är bäst på något. Den ultimata läraren finns inte, den jag tyckte var bra under min skolgång tyckte inte alla var bra. Vad var det som gjorde att jag tyckte han/hon var bra jo det var för att han/hon kunde lära ut så att jag förstod. Alla barnen behöver olika typer av pedagoger och alla barnen och även alla kollegor behöver bli sedda. Det som ofta glöms bort eller som tyvärr inte hinns med är denna omtanke. Denna skulle jag vilja påstå är mycket viktigare än något annat. Alla föräldrar och elever har också olika behov för att känna sig tillfredställda med sin eller sina barns skolgång. Får man bara klarhet i dessa behov underlättar detta jättemycket.

Det har varit lärorikt att se alla olika planeringar jag har fått skickade från lärarna i Sverige. En del skriver även på högstadienivå lär dem det du anser är viktigt under elevens vistelse, en del skriver vilka ämnesområden de ska ha gjort under tiden i Sverige (som nästan aldrig har hållts) och en del skriver lektionsplaneringar som jag måste följa exakt för att tillfredställa dem och därmed också scana in alla prov för rättning för att sedan skickas tillbaks för genomgång. Med detta menar jag att vi är olika och vilken som gör rätt eller fel går inte att säga, alla behövs på sitt sätt. Det är också påtagligt hur stressade många av dessa lärare är och att tiden aldrig räcker till. Istället för att se tiden som ett redskap som kommer till oss ser vi den som något som tar slut. Många lärare säger och skriver, det har jag inte hunnit med eller detta blev inte gjort istället för att inse hur många saker som faktiskt blev gjort. Skolan kan för mig ibland kännas som en korvstoppningsfabrik eller som ett löpande band. Jag skulle inte vilja byta miljö med en högstadieelev när vi lärare gör så mycket som möjligt för att trycka in kunskaper på 40 minuter innan det är dags för nästa lärare att göra samma sak. Är detta verkligen tanken med alla målen. Intresset och nyfikenheten tappar vi. Oj oj oj många tankar om vårt yrke på en gång. Lärorikt har det iallafall varit och jag vet att eleverna har lärt sig mycket.