Hotellmeddelande till Mia

Ja Mia, det där med att lämna meddelande på hotellrum är nog utdött tyvärr. Mannen i receptionen tittade frågande på mig och förstod ingenting. Jag hoppas att bokningen fungerade.

Vad gjorde jag nu i Bangkok denna gången då?
Chatuchak Weekendmarket
Detta är helt klart värt ett besök om du har tid men har bara öppet dagtid lördagar och söndagar.. Det kostar ca 100 Bath med taxi att ta sig dit. Jag handlade en del presenter till dem där hemma. Billigare än nattmarknaden och värt att se hur de plågar djuren som är till salu genom att klä på dem kläder mm. Lät att irra bort sig, det hände mig även denna gången men enkelt när man lyxar med taxi då behöver man inte fundera på samma sätt var man är.

Tandis
Jag åkte tillbaka till tandläkaren och fixade kronan. Det gick jättebra och han var supertrevlig även denna gång, men pratade i ett och det är ju aldrig lätt att svara med alla grejer i munnen. Han fixade också till en gammal laddning som oturligt nog gick av en bit av på eftermiddagen när jag tuggade tuggummi. Då gick jag istället till tangläkaren på samma gata som väskaffären vid Kaosan och det fixade han utan kostnad plus att han fixade till ett början på hål som jag hade behövt att laga när jag kom hem. Hela kalaset gick på 600Bath. Bra.

Skräddaren
Klänningen blev jättebra. Den satt som en smäck och jag fick 4 olika band till. Priset var det samma som han hade sagt och han var jättetrevlig. Pluspoäng till honom. Lycka till!!

MBK och Siam
Ja precis som att vi inte shoppat tillräckligt. Köpte två par skor till på Bata. Ett par bruna och ett par beige. Köpte tre tjocka tröjor på Pena House våning två, Undvek tanterna i jeansaffären, skrattade gott när jag gick förbi ditt och Cathrines tröjställe, och gick säkert en timme i den roliga affären som påminde om Lagerhaus inne på Siam Diskovery. Gick ner till akvariet och uppskattade att se många hajar och stingrockor på nära håll. Detta var fantastiskt att se och jag satt en timme mitt i allt vattnet. Priset var hutlöst och det var inte jättestort. Jag hade gjort om det igen. 750 Bath Siam och Central World Plaza var jag bara inom och detta rekomenderar jag inte. Bara finmärken som har sina affärer och inget jag kände för att spendera pengar på.

Pratunam
Ett shoppingparadis nästan vid Siam. Här fanns massvis med små affärer dit thailändare gick och köpte storpack. Köpte man tre blev allt mycket billigare. Här hittade jag 6 kjolar, 6 par byxor, presenter hem, en jacka mm. Det finns två oika Pratunam market är ett hus fullt av billiga saker där jag började och hittade en del. Det bästa var ändå Pratunam Plaza. Detta får du inte missa Mia.

Poolen
Här spenderade jag min sista dag (förutom lite shopping). Här fanns också bra massage och bra fotvård. Härligt....

Posten
Inte långt ifrån Kaosan hittade jag en post. 17kg skickade jag hem, 20,5 hade jag i resväskan och tur var att de inte vägde handbaggaget. Thaihatten fick sitta på utsidan.

Tack för allt Mia än en gång. Vi har haft 5 härliga månader och det ska jag leva på länge. Vi träffas i sommar, kanske på bildvisning (ha,ha). Saknar dit stöd.

Kram Maria

Jobbet som lärare i Thailand

Att arbeta som lärare i Thailand är mycket, mycket givande. Man lär sig vad som är viktigt och vad som fungerar för en själv. Det har varit en period i mitt liv som jag uppskattar mycket och där jag mött många härliga elever, kollegor och föräldrar. Det har varit mycket jobb framförallt vissa perioder. Som lärare kan man ju alltid jobba hur mycket man vill och det är upp till var och en att sätta en gräns. Denna gränsen är mycket viktig. Bitvis har jag under min vistelse arbetat mer än så och det märks. Jag har också lärt mig mycket om lärarkåren. Många i vårt yrke inklusive mig själv vill ha mycket kontroll. Vi är ofta ledartyper som tror att det jag gör och på det sättet jag gör saker och ting är det bästa. Tänk vad bra det hade varit om vi alla hade insett att alla faktiskt behövs och tom den sämsta läraren är bäst på något. Den ultimata läraren finns inte, den jag tyckte var bra under min skolgång tyckte inte alla var bra. Vad var det som gjorde att jag tyckte han/hon var bra jo det var för att han/hon kunde lära ut så att jag förstod. Alla barnen behöver olika typer av pedagoger och alla barnen och även alla kollegor behöver bli sedda. Det som ofta glöms bort eller som tyvärr inte hinns med är denna omtanke. Denna skulle jag vilja påstå är mycket viktigare än något annat. Alla föräldrar och elever har också olika behov för att känna sig tillfredställda med sin eller sina barns skolgång. Får man bara klarhet i dessa behov underlättar detta jättemycket.

Det har varit lärorikt att se alla olika planeringar jag har fått skickade från lärarna i Sverige. En del skriver även på högstadienivå lär dem det du anser är viktigt under elevens vistelse, en del skriver vilka ämnesområden de ska ha gjort under tiden i Sverige (som nästan aldrig har hållts) och en del skriver lektionsplaneringar som jag måste följa exakt för att tillfredställa dem och därmed också scana in alla prov för rättning för att sedan skickas tillbaks för genomgång. Med detta menar jag att vi är olika och vilken som gör rätt eller fel går inte att säga, alla behövs på sitt sätt. Det är också påtagligt hur stressade många av dessa lärare är och att tiden aldrig räcker till. Istället för att se tiden som ett redskap som kommer till oss ser vi den som något som tar slut. Många lärare säger och skriver, det har jag inte hunnit med eller detta blev inte gjort istället för att inse hur många saker som faktiskt blev gjort. Skolan kan för mig ibland kännas som en korvstoppningsfabrik eller som ett löpande band. Jag skulle inte vilja byta miljö med en högstadieelev när vi lärare gör så mycket som möjligt för att trycka in kunskaper på 40 minuter innan det är dags för nästa lärare att göra samma sak. Är detta verkligen tanken med alla målen. Intresset och nyfikenheten tappar vi. Oj oj oj många tankar om vårt yrke på en gång. Lärorikt har det iallafall varit och jag vet att eleverna har lärt sig mycket.

Hejdå Lanta

Hejdå Lanta

Vad kommer jag då sakna när jag kommer hem. Min mamma frågade detta då hon var och hälsade på och då kunde jag inte svara. Det är fortfarande svårt men vissa saker är självklara. Det jag mest kommer att sakna är den tiden som jag, Mia, Cathrine och Marie har spenderat ihop. Alla har inte varit med alltid men det var en stor trygghet för mig att ha dem runt omkring mig och som vi har skrattat. Ingen av oss kände varandra sedan innan, vi hade träffats vid möjligen ett tillfälle, men inte alla på en gång. Vi är inte speciellt lika, vi är i olika stadier av våra liv och hemma hade vi nog inte träffas.

Jag och Mia kom ner vilsna och förvirrade samma dag. Hon kom från Örebro och jag från Malmö. Hon hade aldrig varit i Thailand tidigare och jag hade aldrig varit på Lanta. Vi funderade i början på var vi skulle bo och enades om två olika ställen under tiden, inget som någon av oss hade valt hemifrån. Hade jag gjort samma resa igen hade jag valt samma boende. Vi gjorde våra visumresor ihop, våra sjukhusbesök och vi hjälpte varandra i allt. Vi har bråkat och vi har skrattat. Hon känns nu i efterhand lite som en syster. För mig känns det konstigast att lämna henne på Lanta. Vem ska nu hjälpa mig med mitt mög innan jag kommer hem till Per.

Marie och Cathrine kommer jag minnas med ett stort leende för det är framförallt det härliga skrattet som de har gett mig som jag kommer att sakna. Vi har skrattat en drös gånger sådär så det gör ont i magen. Vi har alla tre åkt på mängder av utflykter tillsammans på våra moppar och vem ska nu dra iväg mig varje helg på strapatser. Så mycket som vi har gjort på helgerna brukar jag inte göra.

Jag kommer också att sakna de andra i personalen, eleverna och även en del thaimänniskor. Nu kommer jag säkert glömma någon men här kommer en radda: Pio och Djingis på resorten som varit oroliga för oss när vi inte kommit hemoch som fick vår resort att bli ett hem, Gubben i min affär inne i Saladan där jag brukar köpa bakgrejer som hojtar så glatt så fort man går förbi, Pat och Helena där vi har fått göra Batik, Killen på konstaffären som nästan lät oss låna hans folkvagnsbuss vi skulle bara frågat någon gång till, Wood som har tillverkat en jättefin väska till mig och hans fru som alltid pratar på för fullt på thai fastän jag inte fattar ett dyft (påminner lite om momor Elin som trodde att våra släktingar från USA förstår bara man skriker tillräckligt högt), Mook på reaggiebaren som var kär i allt och alla, Boy, broren och Farfar som kunde vara glada när de ville och killen i baren som stod där ensam mån till torsdag och sedan på helgen hade stängt, vår vän nere på Panoramo som alltid var glad av att se oss, vår långtailbåtschaffis som hade ett leende som gick runt huvudet även om motorn gick sönder och bananbåtstanten som ordnade mina resor.

Jag kommer givetvis också att sakna själva ön som plats. Lugnet som ändå finns, havet, stränderna, och moppeutflykterna. Jag har också blivit bortskämd med att slippa städa, diska, laga mat och tvätta. Detta har andra gjort åt mig och det känns behagligt. Det av detta jag har saknat är att laga mat, att själv få lägga till en ny smak och sitta tillsammans med Per vid vårt köksbord är kvalite.

Ko Lanta 5 dagar

När vi kom tillbaka från Bangkok och innan jag skulle åka hade jag massor att göra. Dels ville jag säga hejdå till ön, dels avsluta allt i skolan, dels packa och avsluta tiden hos Djíngis och Pio och framförallt säga hejdå till gänget (alla utom Marie som vi saknar i Sverige). Jag åkte till jobbet tidigt varje morgon och kom hem sent. Alla eleverna skulle ha många dokument med sig tillbaka och trots att jag hade börjat i god tid hade jag mycket kvar. Man lär sig aldrig utan sparar mycket till sista stund. På fredagen när jag gick hem från jobbet kändes det bra. Jag var klar med allt. På fredagen packade jag mina sista saker. Vi, jag Cathrine och Mia träffades en sista gång på Mias altan. Här drack vi några öl, skrattade och snackade skit. Jag brände också alla våra bilder till Cathrine. Nu har vi 5000bilder och alla frågar vi oss vad ska vi göra med dem? Vi insåg att vi skulle bli lite sena till middagen och drog sedan iväg till Cast Away där alla satt och väntade iförda våra kinahattar. Det var mysigt att alla utom Susanna och Marie var samlade en sista gång. Björn och Mats var också med och det var jag, Torgerd och Mia som avtackades. Vi tittade tillbaka, pratade minnen, åt gott, skrattade och bjöd in varandra till våra orter i Sverige. Vi drog vidare till vår strand och till där vi var ute och åt första skolträffen dvs Ocean View. En mamma kom fram och tackade och det kändes bra. Vi drack några drinkar och tvingade i Mia Samsong. Det var dags såhär i sista stund. Det är nog inget hon kommer att köpa med sig hem. Vi gick stranden bort till Muuk bar och under denna streckan slarvade jag bort mina skor. Säkert ingen som känner mig som är förvånad över det men jag fick snällt gå tillbaka och leta dagen efter. Detta är ju mina Ko Lanta skor. Jag, Jennie, Mia och Cathrine höll ut till klockan halv tre och sedan var det läggdags.

Morgonen därpå var jag uppe i ottan. Jag skulle packa det sista, leta efter skor, checka ut, beställa fotlänkar av Pio och lämna tillbaka moppen innan bussen kom klockan 12.40. Dessutom ville jag ha tid att spendera på long beach med Mia och Cathrine mest för att njuta in i det sista. Det var härligt att få tillbringa en stund i detta vatten en sista gång. Detta har ju lite varit vår helgutgångspunkt. Det har också varit en plats för mig och Per, en plats för nyår och en plats där jag har ett gott minne ifrån när jag hoppade från longtailbåten direkt ner i djupt vatten. Denna platsen kommer jag sakna och jag hoppas att jag återkommer. Jag sa hejdå till Cathrine och Mia på stranden och även Susanna tittade förbi. Det var ett sorgligt hejdå.

Påsk i Bangkok

Onsdag
Vi lämnade Lanta dagen innan skärtorsdagen för att dra iväg över en långweekend till Bangkok. Sista lönen fanns på kontot och shoppinsugna var vi. Vi var tvungna till att lämna Marie för sista gången då hn hade åkt hem när vi kom tillbaka. Vi saknade henne redan på bussen från ön. Vi fyra här verkligen varit ett glatt gäng som man kommer att sakna länge. Hur vi än vill kommer det ändå inte bli samma när vi träffas hemma i Sverige.

Väl på bussen upptäcker jag att jag har skolnyckelknippan i fickan och stressar upp mig inför detta. Jag har under resans tid märkt att jag blir en jobbig människa som stressad och inte ser klart. Denna gången var det likadant. Allt löste sig som vanligt utan problem. Elisabeth och Björn var också med på bussen för de skulle till Chang Rai och Chang Mai och spela golf under hela påsken. Vi hade fått hört att båtarna eventuellt skulle vara försenade och därför blev vi alla lite stressade för det, inte minst Björn och Elisabeth som hade det tidigaste planet. Båtarna till och från Lanta kan verkligen orsaka problem. Det kan ta 40 min att ta sig över till fastlandet och det kan ta 6 timmar och därför är det mycket svårt att beräkna sin restid.

Vi hade en mycket trevlig bussresa. Elisabeth och Björn är hur härliga som helst och Mia ch Cathrine var på bra humör. Vi kom till flygplatsen i god tid och väl där visade det sig att vårt plan var en timme försenat. Väl i Bangkok tog vi Taxi till vårt hotell som låg på Kao San Road. Jättetrevligt ställe. Vi möttes av en kvällsmarknad och fullt av liv och rörelse. Vi checkade in på ett rum med en dubbel och en enkelsäng som var mycket fint med stor plats så vi fickplats med alla våra saker. Vi drog ut på gatan och möttes av Cathrines vänner Roger och Kicki på en pub där vi beställde Chicken med Cashew och en stor öl var. Nu var vi ju på semester. Vi hade en trevlig kväll med mycket chatter. Vi köpte jättefina strunpor av en man som gick förbi och tanken kom upp då alla trevliga försäljare gick förbi med billiga saker att vi kanske skulle bli sittande där hela vår Bangkokvistelse.

Torsdag
Vi kom upp ganska sent och åt frukost i lugn och ro på en innergård. Jag och Mia drog sedan iväg till sjukhuset för att kolla upp våra maskar.... Detta låg på andra sidan stan med taxiresan på 40min kostade 30kr så det var inget snack om att ta bussen. När vi kom in på sjukhuset tog en söt liten thailändska hand om oss. Vi försökte förklara våra besvär och sedan gick jag först upp till tandläkaren. En jättevänlig man som var bra på engelska. Han tog avtryck och röntgade och nästa vecka kan jag hämta min krona. Detta kostade mig 2500kr till skillnad från Malmös 8000kr. Väl värt det tyckte jag. Därefter fick jag gå ner i släptång av min leende thailändska till en läkare. Som vanligt under min vistelse när jag tar pulsen blir de fundersamma. Min puls verkar vara 42 slag/minut och frågan om jag tränar mycket kommer ofta upp. Han röntgade min fot för att se om jag hade något fel på den och sedan undrsökte han den noggrant. Maskarna har försvunnit så återigen har jag inga husdjur mer än några få ödlor. Jag passade på att fråga om nagelsvampsmedicin och införskaffade 3 månaders piller för en struntsumma. Bra, bra nu var vi friska som nötkärnor igen. Vi åkte tillbaka och mötte upp med Cathrine på en mysig innergård där vi åt jättegod pasta innan vi bestämde oss för att ta storshopping på MBK. På MBK sprang vi runt som stollar. Vi bestämmde oss för att börja högst upp. Efter två timmars tid var vi fortfarande kvar på samma våning. Klockan 8 stängde köpcentrat och vi tog en galen tuktuksfärd tillbaka till hotellet. Han körde som en blådåre och jag drämde huvudet rakt i en kant. Vi träffade upp Roger och Kicki samt en ny vän till Cathrine som hette Roffe med hans thaikompis. Trevligt och på samma pub som dagen innan. Jag och Mia tyckte inte riktigt att shoppingen räckte så vi gick till skräddaren. Jag tog mått på en brun halvlång klänning som kan användas till mycket. 800kr skulle den kosta mig och det var det värt.





Minnen från de övriga dagarna

Grand Palace
Jag var aldrig så sugen på att åka hit. Det kändes som det fanns mer lockande saker att göra i Bangkok men jag är tacksam över att jag följde med. Redan efter fjärde templet så känns det lite som jag kan det där. Visst på Grand Palace var templet finare än många andra, det fanns bladguld precis överallt och det kändes för min del nästan som att bli instoppad i en gammal asiatisk saga. Redan innanför portarna fick vi vara med om vaktavlösning. Det börjades kännas konstigt redan då. Vi tre stod mitt i alltihop som på första parkett. Efter detta gick vi in i själva palatsområdet och först på tur var templet. Det var en högtalare som stod och lät med någon som ”predikade”. Först pratade överhuvudet och sedan alla efter i kör. Det fanns en stor miniatyr (hm) av Ankorvat och vi tog några löjliga bilder tillsammans med statyerna. Vi gick in i kungens tronhus och insåg hur mäktigt det fortfarande är att vara kung i Thailand. När vi hade gått byggnaderna runt blev vi facinerade av två gubbar som gick runt med en stege. Det påminde om gubbarna i komedin Plankan. Vi såg också en jätterolig toabuss med säkert 8 toaletter istället för säten. Vi gick sedan in i skattkammaren och efter en liten stund börjar en högt uppsatt kvinna prata med oss och förklara att det var dags att byta Emerald Buddha.

Det visade sig att det var säsongsbyte och då var det dags att byta ut Buddha. Det fanns tre olika, en för varje säsong. De är alla lika stora och gröna gjorde av emerald ca 50cm höga. De stod inte som på ett museum hemma i Sverige med larm och innanför skottsäkert glas utan själva låsanordningen påminde om ett gammaldags skolglasskåp med ett nyckelhål som fanns i gamla inomhusdörrar som vi väl alla har lirkat upp med olika tillhyggen. Det enda i säkerhetsväg som fanns var ett segil. Jag blev också förvånad, det fanns ca 7 thailändare i rummet, det var öppet för besökare och ingen hade vapen. Där stod nu vi tre mitt ibland alla guldjuveler som plockades av 3 meter ifrån där vi stod. Inga thailändare eller övriga fick komma i närheten men vi. Vi misstänkte snabbt att de trodde vi var någrasom vi inte var men vi höll uppe skenet och stod och inspekterade hela utbytet. När vi gick därifrån kom gubbarna med lådan efter oss.

Gryningstemplet
Detta var något som Cathrine hade velat se sedan hon var i Bangkok första gången så då var det bara att göra slag i saken. Först när vi hade gått upp för alla trapporna ångrade vi oss. Tornet var väldigt brant och bestod av keramik. Högst upp som vi fick gå var det en smal gång runt hela templet och när vi skulle ner var det den brantaste tappan jag någonsin gått i. Jag och Cathrine var livrädda, ja Mia med kanske men det märktes inte. Väl nere för alla trapporna gick vi en sväng på en liten marknad innan vi hittade en tant som kunde fota oss i kungliga thaidräkter. Ja det är väl ingen som tror något annat men skitsnygga var vi.
a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOW1fZi6-iY8q6TdtXML7eayf5h9EkgPxh7_Pi9VJzHuSUbzGDl_9vB03BdeuIcwY931wbqneJM6S5p-5zOJmNnp0N8Xwvdo9_N-ysP9m6ohRYJR_nhRF2OClYi5jaly6SueKDA2Msrrk/s1600-h/Thailand+Mars-08+133.JPG">


Tygmarknad
En dag i Bangkok hamnade vi på fel ställe. Ja vi skulle till en marknad men inte den som vi hamnade på. Struntsamma. Vi hade lite otur för de var i stängningstagen och det var ovanligt med Faranger (utlänningar). Vi kom in på en tygmarknad där det fanns tyger i mängder. Jag och Mia som redan hade beställt uppsydda klänningar blev lite snopna men jag som inte kan sy ändå började fundera på vad jag behövde. Tygerna kostade ingentin och det fanns alla material man bara kunde tänka sig. Mia och Cathrine shoppade på sig till olika klänningar och jag köpte lite tyg, vad jag ska ha det till vet jag inte.

Fordon
Under vår Bangkokresa åkte vi många olika fordon, många olika båtar, tuktuk och taxis. Vi kom fram till att det billigaste alternativet och bekvämaste var den vanliga taxin. De första tre km kostade 7 kr och det mesta vi betalade för att åka taxi i 40min var 40kr. Skönt om dessa priserna kunde varit samma hemma. Det som blir kruxet är ju avgaserna och alla bilarna.
Nattmarknad Suan Luam
Chatuchak hade jag varit på innan men inte denna roliga och mysiga nattmarknad. Här var vi tre två gånger och sprang runt. Allt man kan tänka sig fanns och bra resturanger. När vi tröttnade på att shoppa tog vi oss några öl mitt ibland allt eller en fotmassage. Timmarna sprang enkelt iväg här.

Ayuttaya
Eftersom vi tillbringade så mycket tid i Bangkok åkte vi upp till den gamla huvudstaden Ayuttaya. Vi tänkte att vi skulle tagit en longtail eller haffa någon annan båt nere vid floden men vi fick inte till det som vi ville. Det slutade med att vi tog en gammaldags pensionärsutflykt med buss. Vi åkte tidigt på morgonen och insåg att alla i vårt sällskap var minst 20 år yngre än någon i de andra. Detta hade väl inte riktigt varit tanken. Efter ett par timmar på buss stannade vi vid sommarpalatset. Här kunde vi hyra golfbil så medan de andra i sällskapet gick runt med guiden åkte vi runt som galningar (om detta nu går med en maxfart på 10km/timmen) och han med att se allt. Cathrine fick lite pensionärtendenser när hon åkte runt och fotade alla blommor som hon kunde se. Min och Mias kamera hade båda gått sönder så vi utsåg Cathrine till fotograf då hennes kamera fungerar när den vill. Vi hade kommit på att vi kan göra våra ega tavlor när vi kommer hem.

Närvi lämnat tillbaka golfbilen åkte vi vidare till ett annat tempel. Detta var gjort av tegel och stod bara i ruiner. Vi fick lära oss att alla inte uppskattar mynt och att om en i gänget prutar är det inte alltid så att alla måste köpa samma sak. Cathrine gav ett skambud på en ful sak som man ska hänga som vindspel och fick den för skambudet. Då gjorde vi samma sak och vad vi ska med denna pryl vet ingen men den finns i Malmö. Sista anhalten var vid ett sista tempel där det fanns ensom vi trodde var liten marknad. 20 min innan vi skulle träffas med bussen insåg vi att denna marknad var jättestor. Vi inhandlade dock jättefina kinahattar som vi fick reda på var antingen från Burma eller Vietnam. Dessa hade vi sedan på oss stor del av resterande Bangkokresan. Många uppskattade dem, vi blev mötta med leenden, det var lätt att känna igen oss om vi kom bort och många villeköpa dem för de var av fin kvalite. Tre bra köp. Därefter åkte vi tillbaka med en lyxkryssare med buffet. Trevligt men v kände oss lite felplacerade. Det var fin utsikt över Bangkok från floden, vi satt uppe på däck och njöt av solen och det kändes som vi hade betydligt fler nollor på våra konton.

Sömn
Kanske dumt att skriva men sömn och Bangkok går inte ihop. Det finns något att göra hela tiden. Morgonmarknader där man ska vara klockan 4 för att få bästa pris, nattmarknader, museum, shoppingcentra öppna till 10, pubar, djurparker, akvarium, ja helt enkelt allt. Sova får man göra på annanort.